Malinkansy

Det finns två uttryck som lyder "skinn på näsan" och "kött på benen". Det första menar på att man inte ger sig så lätt, man låter sig inte bli nedslagen av motgångar utan man strävar på även när det är trögt. Det kan också betyda att man vågar satsa och inte är rädd för att det ska bli fel, det är en smäll man kan ta. Det andra uttrycket säger att man har erfarenhet och det används ofta i sammanhang där man vill skaffa sig erfarenhet.

Om man skulle sätta ihop de här uttrycken blir det alltså, i mitt tycke, "skinn på benen", vilket även är en alldelles utomordentlig fras gällande mitt projekt "skinnbyxa i plast" som nu äntligen är färdigt. Nu är det ingen slump att jag berättar om dessa två uttryck, projektet kändes nämligen som de två fraserna blandade i en härlig mix. Om du läser vidare ska jag hjälpa dig att förstå varför.

---

Det började med att jag arbetade om mitt grundmönster till byxa så att jag fick ett mönster på en jeansmodell. Jag hade nämligen för avsikt att sy både ett par skinnbyxor och ett par jeans i samma modell. De ändringar jag fick göra var att sänka midjan eftersom jag inte ville att byxorna inte skulle vara så höga utan istället önskade mig ett par byxor i höft-höjd. Sedan formade jag ficköppningen, fickskylten och övre- och undre fickpåsen enligt instruktioner i min mönsterkonstruktionsbok, med lite Malin-modifieringar så klart. Detta följdes av att jag fortfarande tyckte att byxorna var höga och därför klippte av mönstret 3,5cm ner, fast beslutad att de delar jag klippte bort skulle vara linningen.

Denna mönstromvandling påbörjade jag med tisdagen vecka 37, innan syjuntan skulle komma att äga rum. Eftersom jag också hade spenderat tid av dagen med att inhandla tyg, trådar och diverse materiel så var jag fortfarande i full färd med att klippa ut mina mönsterdelar när Sandra ringde på dörren. Det visade sig dock att hon också behövde klippa i sitt tyg innan hon kunde sy och att jag inte behövde få panik för att jag inte redan hade gjort det.

Vi rullade undan mattan på vardagsrumsgolvet och lade ut våra tyger bredvid varandra i den mån det gick och spenderade lite tid åt konversation och tillskärning av plaggens olika delar. Jag var lite konfunderad över hur gylfen skulle sys så jag följde Sandras råd och klippte inte till linningen än eftersom jag inte ville att den skulle bli för kort, eller för lång för den delen.

Resten av kvällen hann jag med att sy på besparingen på bakstycket av byxorna och sy på olika delar av fickorna där de skulle vara. Jag sydde också några stickningar på fickan, som jag berättade tidigare, och här är några bilder från den dagen.

           

Måndagen den 15:e september tror jag att det var som jag sydde på mina skinnbyxor igen. Jag tråcklade ihop alla delar och provade, ändrade och sydde ihop. Jag gjorde den yttre bensömmen lite formad efter benet så att den går in vid knäet för annars blev inte byxorna figurnära nog. Jag provade först att lägga ett långt insnitt mitt bak på benen men det var svårt att få rakt och bra så, med Juha som smakråd i att det faktiskt såg väldigt skumt ut, kasserade jag den idén. Det blev stickningar på den innre bensömmen som på "riktiga" jeans vilket blev riktigt snyggt. Jag sydde ända tills jag inte kunde sy mer eftersom jag ännu inte hade köpt blixtlås och knapp.

Redan nästa dag köpte jag dock dessa saknade föremål och hoppades på en syjunta nummer två på den kvällen, men det blev inte av för Sandra hade fullt upp med jobb och andra saker. Vi hoppas dock på att kunna konspirera imorgon istället, tisdagar verkar vara bra. Jag vet inte ännu vad jag skulle sy på då men har många idéer som snurrar runt i mitt huvud och som vill förverkligas. Jag tror att det blir någonting grönt.

---

Så var det då lördagen den 20:e september som jag fortsatte att sy på byxorna  och det är här "skinn på benen" kommer in. Jag började och skulle sy på dragkedjan men upptäckte, efter att ha tråcklat fast den och provat byxorna, att tilläggen för gylfen inte var riktigt så breda som de behövde vara. Jag tittade på ett par köpta jeans och klurade lite grand sedan klippte jag till två fyrkanter, en som jag vikte på mitten och sydde fast på höger sida om gylfen och en som inte veks men syddes fast på andra sidan och i slutändan zig-zagades runt kanten för stadga och en estetisk tilltalande finish. Ja, finish är faktiskt ett svenskt ord.

Där mellan klurandet och en snygg gylf blev det mycket sprättande för att göra om. Jag fick pröva mig fram eftersom jag aldrig konstruerat och än mindre sytt ihop en gylf tidigare. Det var mycket motgångar men tillslut fick jag kött på benen när det gäller gylfar och nu vet jag att det kommer gå enklare nästa gång när jag vet hur det ska gå till.

Här är en bild på ett av missödena då nålen lossnade från maskinen och kilade in sig mellan två länkar i dragkedjan. Det slutade med att jag fick dra ut den med tång. Nålen sitter mellan första och andra länken, min kamera ville inte riktigt vara med på noterna vad gäller fokus.



Nästa steg var att klippa ut linningen. Jag hade tänkt att inte ha några sidosömmar eller någon sömm mitt bak, men tänkte att det blir lättare att passa in den till byxan om jag har marginaler att leka med så jag lade sömmar i sidorna. det var ganska enkelt att sy den första sömmen på linningen så att den satt fast i byxan och det var också relativt lätt att vika den över sig själv och sy en stickning. Sedan kom den något svårare delen av att vika in 1-0,5cm av kanten och få linningen att lägga sig snyggt på framsidan samtidigt som den skulle täcka sömmen som håller ihop baksidan med byxan.

Hörnen där det blev många lager tyg var extra svåra att få till. Jag blev faktiskt riktigt irriterad vid ett tillfälle på den bångstyriga byxan och skrek högt en kort stund där i min ensamhet. Beatles skiva "Abbey road" som spelades i min skivspelare kändes för en stund alldeles för munter för min dåvarande sinnesstämning. Så här i efterhand skulle "Creeping death" med Metallica gjort mig mycket lugnare. Jag funderade på att gå ifrån mitt arbete en stund, vilket jag bruka göra när jag blir frustrerad så att ingenting ska gå sönder och så att jag inte ska göra mig själv illa. Men nu hade jag massor av nålar i linningen, byxorna såg lite ut som en igelkott, och jag visste att de skulle lämna märken om de fick sitta där för länge så jag bet ihop och kämpade vidare.

Här följer en bild på igelkotten och min symaskin. Märk väl att tråden håller på att ta slut också. I slutet, när jag fållade upp byxbenen, fick jag använda den tråd jag hade spolat upp på en undertrådsspole. Tur var väl det att jag hade sinnesnärvaro nog att använda vanlig sytråd som undertråd mot slutet, vilket också gjorde att sömmen såg mycket snyggar ut på baksidan.



Och tillslut gick det. Allt blev bra, till och med knapphålet blev snyggt och knappen hamnade på rätt ställe när jag slog i den med hammaren, min skinnbyxa var färdig. Jag provade dem, speglade mig och tog några bilder men var och är inte helt nöjd. De är mycket snygga i bak men för höga i midjan i fram till den grad så att de blir obehagliga att sitta i. De fungerar som stå-byxor men det är inget jag vill ha.

Jag kommer att ändra på detta, idag köpte jag nya knappar och blixtlås, 12cm och 15cm istället för 18cm, så att det skall vara möjligt. Jag tror att det kommer att kräva att jag klipper till nya framdelar till linningen och syr om den också men vi får se. I vilket fall så är jag säker på att jag kommer att kunna använda dem så småningom. Här är några bilder på hur de ser ut just nu.