Semifinal

Ja, i korsett VM. Här är lite bild collage jag gjorde igår om hur en korsett uppstår. Lite repris men det skadar ju inte. Enjoy.


 

Korsettfrosseri

Projekt: Korsett från 1873 - återskapad

Som jag har nämnt i flera inlägg så har jag börjat med en rad olika projekt. En övergripande rubrik som skulle passa är Showboat, eller Teaterbåten, eftersom det är den musikalen jag har och ska sy mest saker till. Den ska fokusera på tre olika årtionden; 1870, 1900 och 1920. Självklart, eftersom jag är mer intresserad av äldre historiskt och avancerat än den mer samtida historiska som är relativt modern, så hoppade jag direkt på båten när Robin föreslog att jag skulle sy en 1870-tals korsett. Med glädje och iver började jag efterforska hur den tidens korsetter såg ut och var uppbyggda och sedan gjorde jag mönster och började konstruera en toile. Här nedan ser ni bilder från processen.

Toile

   

     

   

 

 

Det fortsatte med att både jag och Robin var nöjda med modellen och med bara några modifikationer, som att göra plats för lite bredare stålfjädrar istället för 5millimeters rigelene band(plast), satte jag igång att göra ytterligare on toile men nu i ett material liknande duchesse eftersom det är det vi kommer att använda för de slutgiltiga korsetterna. Att Robin sedan var nöjd med denna rosa kretion och kommer att använda den var en trevig bonus. Jag har inte lika många bilder från själva skapandet men lite grand från resultatet. Kudden som i bilden stödjer upp korsetten i bak ör bara ett första försök. Den har nu förbättrats och förminskats.

Toile i rosa glans

 

    

   

Detta var då allt från korsetten just nu. Som ni ser är den inte helt färdig. Jag ska slå öljetter i en separat del som sätts fast i bak efteråt för att justera storlek. Men öljettmaskinen som jag fick hem till Arbis igår var inte komplett eftersom jag inte visste att man behövde beställa till extra redskap. Det skickades dock iväg idag tillsammans med kardborre och vadd till fler kuddar och kommer nog fram på måndag skulle jag tippa.

Jag ska berätta mer om Projekt: Showboat, det är nog bäst att kalla det så. Bland annat kommer jag visa bilder på underkjolen och hur jag gjorde den och även bilder av draperingen som ska ligga över underkjolen. Men det tar jag en annan gång för nu måste jag snart gå till jobbet.

Hej så länge!
  
 

Mer än tusen ord

Nu har det helt enkelt gått för lång tid för att jag ska kunna skriva ett inlägg med allt jag gjort och förklara sömnadsgången in i minsta detalj så som jag gjort tidigare. Det är inte så att jag har glömt bort, inte alls, snarare så är det så att det skulle ta upp alldeles för många ord så nu tänkte jag låta bilderna tala för sig själva, hjälpta endast av några få kommentarer. Vi börjar på Arbis.



Jag fick i uppdrag att sy två skur-klänningar till Tjadden revyn på Lillan, som jag nog har nämnt tidigare. Oturligt nog så var de sista dagarna innan premiären väldigt stressade och jag hann inte ta bilder på det färdiga resultatet men här kommer lite från processen i alla fall. Det kan hända att jag kan ta bilder senare på klänningarna.

     
   

I början ser ni några av delarna när jag precis klippt ut dem. Nästa bild visar vecken jag lade på framstycket strax över bysten(notera att modellen har ok fram och bak) sedan ser ni vecken från rätsidan. Bilden med min hand i visar motvecket(tror jag det heter) eller Dior-vecket som det kan kallas på damkläder. Sedan har vi ärmen och efter det ett bevis på att kragen måste vara ganska bred. Jag har inte mycket erfarenhet av kragar och fick experimentera lite, jag valde den bredare.



Vad beträffar min 1700-tals korsett har jag inte hunnit långt än. Just nu så sysselsätter jag mig med att laga de 1700-tals klänningar som varit med i Varieté Spektakulär på Arbis när jag är i syan. Hör följer bilder på att jag i alla fall har markerat var jag ska sy på korsetten och även bilder på en av klänningarna.

     



Tillbaks till syhörnan i Navestad nu. Inte förra helgen men helgen innan det så var min mor, lillebror och yngsta lillesyster och hälsade på. Det var ett trevligt besök må jag säga och det var kreativt också då både jag och min man deltog i pysslandet med att designa våra egna klistermärken! På en lite större skala vad gäller kreativiteten kommer dock sömnaden av en festklänning till mor. Det tog, med mönsterkonstruktion och all sömnad inräknad, ungefär 15 timmar totalt att göra färdigt min första riktiga festklänning.

   
   
   
   

Rad1: Dragkedjan, dragkedjan avigsida, tråd i byst(för att få hållning så att tyget ligger mot bröstet och inte står ut så att det blir en glipa).

Rad2: Avigsida, avigsida fåll(sytt upp för hand), insida(rätsidan av fodret).

Rad3: Avigsida foder, avigsida(måste säga att det var som att jobba med en smarrig polkagris vad gäller tyget och färgerna)

Rad4: Mor i klänningen framifrån, bakifrån och från sidan(notera att den är lite längre bak).

Tygåtgång: Jag köpte 3m rött tyg(använde kanske 2m, har inte dubbelkollat vad som finns kvar), 2m svart(fast 1,5 räckte men det var det sista på rullen), 1,5m fodertyg, 2m vlieseline till överdelen i fodret(använde kanske 40cm) plus en dragkedja. Detta sammanlagt kostade 910kr och då fck jag låna en special pressarfot för att sy dragkedjan från sybutiken.



En bild på framors broderi kommer i nästa inlägg, det lovar jag. Jag kommer att fortsätta sy på andra saker också men inte idag för om några timmar så ska jag spela Vampire: The Masquerade med min man och några kompisar. Vi lämnade av på ett spännande ställe sist och det ska bli kul att plocka upp tråden igen.

Och så skapas en fitnesskostym del 1

Systra mi var här i lördags, tillsammans med annat mycket trevligt sällskap i form av hennes sambo och vår minsta syster, och äntligen fick projekt "Fitnesskostym" en skuff i rätt riktning. Eftermiddagen inleddes med fika, te/kaffe(utan mjölk till systrarnas förtvivlan) och alldeles för mycket socker i form av kakorna de hade med sig. Men trevligt och gott var det minsann.

Detta följdes upp av ett första prov av syster Carros kostym. Som jag misstänkte behövde jag höja den i grenen, sy in alltså, och även göra trosorna smalare bak. Jag fick också runda av i fram på trosorna så de blev lite smalare där också. Vad jag tog och gjorde sedan var att prova det igen och sänka linjen bak på trosan så att den inte gick lika högt upp mot midjan och så att den rundades av lite grand. Jag flyttade också bandet som sitter i sidan vid bysten lite längre upp för att det skulle kännas bättre, sitta bättre och för att korset i ryggen skulle komma längre upp. Banden som jag nämner klippte jag för övrigt till som långa remsor som jag sydde ihop med täcksöm på overlocken.

Senare på kvällen ritade jag ett nytt mönster till fitnesskostymen med det provade plagget som utgångspunkt. Jag VIMmade som ett insnitt i sidan upp mot bysten för den var för lång där vid provning och även om jag kommer att dra ihop det något med resårband sen så kommer det bli ännu bättre så här när det faktiskt är så mycket tyg som det skall vara och inte mer. Jag gjorde även delar till bikinin. Det vill säga, jag ritade ut en kupa och ett framstycke för trosorna med utgång från dräktmönstret men utan delen som löper över magen.

Sedan så tog jag tag i att klippa ut alla delar jag behövde i det svarta trikåtyget och i den glittriga sammetsstretchen som jag hade hemma redan, men som dock endast är stretchigt åt ett håll. Jag kommer att bli tvungen att köpa lite mer svart trikå att ha som foder(för stadga och snygg finish i kanterna) och eventuellt som band.

Det skall också tilläggas att jag inför detta möte filade på utformningen av fitnessdräkten innan den skulle provas, sydde banden och även köpte tryckknappar(vilka kommer att hålla ihop korset av banden i ryggen), plastresår och glitterband. Det sistnämnda är ett svart band med färglösa, fasetterade stenar insatta med jämna mellanrum. Viktigt är också att glitterbandet är stretchigt.

Idag fick jag en avi från posten att paketet med ny glittersammet har anlänt och jag skall göra mitt bästa för att hämta det imorgon och eventuellt sy på dräkten igen då, om min man tar lång tid på sig på sitt möte. Då hoppas jag även kunna lägga upp lite bilder på verket.



Ordlista för lekmän:

Täcksöm: Två paralella raksömmar med en zig-zags liknande söm på avigsidan. Har du på dig ett trikålinne eller en T-shirt idag kan du titta på sömmen längst ner där tyget är uppvikt. Det är mest sannolikt sytt med täcksöm.

Trikå: Stretchigt tyg.

VIMma: Jag har ingen förklaring till förkortningen VIM av den enkla anledningen att det har flugit ut ur mitt huvud. Men min lärarinna på gymnasiet brukade säga att man VIMmade när man vek mönsterpappret för att t.e.x flytta insnitt eller korta av benlängd och det är så jag menar att använda det.

Gröna fantasier

Det finns många färger i världen och fler nyanser än man kan föreställa sig. En färgblandning som jag tycker är speciellt fin är när man tittar upp mot trädkronor klädda i gröna löv som solen lyser igenom och vinden leker med. Det är en vacker bild av naturen full av liv och glädje och det är en av sakerna som gör grönt till min favoritfärg. Det väcker fantasier i mitt huvud om världen som en orörd skog, om alver och om äventyr och då blir jag glad.

Vad som också väcker fantasier och ger mig idéer är att se olika tyg när jag strosar genom staden och dess olika sybehörsaffärer. Det var en sådan dag som jag ägnade åt att flanera som jag såg ett grönt tyg och nästan kunde höra hur det ropade "Sy en kjol av mig". I mitt huvud började dess skapelse direkt och jag såg hur den måste komma att se ut när den var färdig.

Idag, tisdag igen, hölls den andra sy-juntan i ordningen här i Navestad och drömmen om en kjol i det vakra gröna tyget började att bli verklighet. Men det var inte riktigt så juntan började. Istället var det så att jag vid ett senare tillfälle, efter att ha sett det gröna tyget, tyckte att det skulle vara riktigt fint som en korsett så igår vid midnatt tog jag mig an att göra ett korsettmönster.

Jag började med att rita av ett livmönster och sedan lade jag till en bit ner från midjan så att den skulle sluta strax nedanför höften. Jag delade på fram- och bakstycket vid de insnitt som annars ska vara där och drog ännu flera streck för jag ville att korsetten skulle vara sydd av många smala delar. Så här såg det ut när jag cirka en timme senare var färdig.

1.   2.

3. 4.

1. Bakstycket sett från sidan
2. Framstycket sett från sidan
3. Framstycket och bakstycket
4. Alla delarna isärklippta

Idag när Sandra kom och sy-juntan startade började jag med att klippa ut alla delar i toiletyg, som jag tänker använda som foder, och sedan i det gröna tyget.



Efter att jag hade klippt ut allting så ville jag klippa till bitar av vlieseline också, men upptäckte att jag inte hade tillräckligt mycket av den varan. Jag bestämmde mig slutligen för att lägga korsetten åt sidan och försöka sy den gröna kjolen av de delar av tyget som fanns kvar. Det blev lite pyssel med att få tyget att räcka men till slut gick det och jag sydde ihop allting i en rasande fart. Till min förvåning visade sig kjolen vara för stor så jag fick ta in den ungefär två centimeter i varje söm. Jag lämnade en bit i vänstersidan öppen för där ska dragkedjan sitta som kommer att göra så att jag kan iklä mig kjolen och inte bara sitta och titta på den.

Jag klippte även till en linning som kommer att bli fyra centimeter hög. Jag stadgade hälften av delarna, det vill säge de delar som kommer att ligga utåt eftersom en linning alltid är dubbel, med vlieseline. Sedan sydde jag ihop det och efter att ha nålat ihop det med kjolen ser jag att det kommer att bli riktigt fint, men jag kan inte sy ihop det än för jag vill fodra kjolen och jag har inget foder i rätt färg hemma. Imorgon kommer jag dock göra en ansträngning för att inhandla ett riktigt grönt och fint fodertyg och en grön dragkedja om det finns att hitta. Bilden som följer visar hur kjolen ser ut just nu. Det vita är vlieselinet som sitter på insidan av linningen.



Tillbörligt är också att berätta om en annan händelse. Det var nämligen så att Sandra sydde på en konståkningsklänning i ett syntetiskt materiell. Den blev väldigt fin men så skulle hon prova om man kunde stryka på en sorts kristalliknande stenar på den och då var olyckan framme. En pressduk låg under tyget i och för sig, men hon glömde att lägga den mellan tyget och strykjärnet. Så med strykjärnet på max värme gick det utför. Jag satt i köket och hörde ett "Oops" när tyget smälte och mitt styrkjärn kom att se ut som följer.



Inte en behaglig syn vill jag lova men det är sånt som händer ibland och jag gråter inte över det. Speciellt inte eftersom Sandra har sagt att hon ska kompensera för det. Ett strykjärn i födelsedagspresent tror jag nog och något vi kommer att skratta åt senare.

Förutom konståkningsklänningen så kortade Sandra av en kjol som hon köpte igår och så sydde hon på axelband på den svarta spetsklänningen hon sydde på förra sy-juntan. Vi nålade också dit hur axelbanden skulle sitta i back och nålade upp längden. Viktigt var också att titta på de olika band som hon hade inhandlat och som skulle sitte under bysten på klänningen. Jag tror vi kom fram till att ett ljusrosa sidenband med mönster av rosor och blad passar bäst, knutet i en rosett som en fin detalj.

Jag tänkte också på min korsett när vi provade band och kommer kanske att sy bandet till snörningen av ett lila fodertyg som jag har. Det visar sig i framtiden om det blir så eller inte. Projekt "Gröna fantasier" kommer i alla fall vara roligt att jobba med.



Ordlista för Lekmän:

Liv: Delen av ett plagg som går från axeln och till midjan, eller i vissa fall lite längre än midjan.

Vlieseline: Uttalas [Fliselin]. Tyg med klister på baksidan som pressas fast för att ge stadga till ett annat tyg.

Skinn på benen

Det finns två uttryck som lyder "skinn på näsan" och "kött på benen". Det första menar på att man inte ger sig så lätt, man låter sig inte bli nedslagen av motgångar utan man strävar på även när det är trögt. Det kan också betyda att man vågar satsa och inte är rädd för att det ska bli fel, det är en smäll man kan ta. Det andra uttrycket säger att man har erfarenhet och det används ofta i sammanhang där man vill skaffa sig erfarenhet.

Om man skulle sätta ihop de här uttrycken blir det alltså, i mitt tycke, "skinn på benen", vilket även är en alldelles utomordentlig fras gällande mitt projekt "skinnbyxa i plast" som nu äntligen är färdigt. Nu är det ingen slump att jag berättar om dessa två uttryck, projektet kändes nämligen som de två fraserna blandade i en härlig mix. Om du läser vidare ska jag hjälpa dig att förstå varför.



Det började med att jag arbetade om mitt grundmönster till byxa så att jag fick ett mönster på en jeansmodell. Jag hade nämligen för avsikt att sy både ett par skinnbyxor och ett par jeans i samma modell. De ändringar jag fick göra var att sänka midjan eftersom jag inte ville att byxorna inte skulle vara så höga utan istället önskade mig ett par byxor i höft-höjd. Sedan formade jag ficköppningen, fickskylten och övre- och undre fickpåsen enligt instruktioner i min mönsterkonstruktionsbok, med lite Malin-modifieringar så klart. Detta följdes av att jag fortfarande tyckte att byxorna var höga och därför klippte av mönstret 3,5cm ner, fast beslutad att de delar jag klippte bort skulle vara linningen.

Denna mönstromvandling påbörjade jag med tisdagen vecka 37, innan syjuntan skulle komma att äga rum. Eftersom jag också hade spenderat tid av dagen med att inhandla tyg, trådar och diverse materiel så var jag fortfarande i full färd med att klippa ut mina mönsterdelar när Sandra ringde på dörren. Det visade sig dock att hon också behövde klippa i sitt tyg innan hon kunde sy och att jag inte behövde få panik för att jag inte redan hade gjort det.

Vi rullade undan mattan på vardagsrumsgolvet och lade ut våra tyger bredvid varandra i den mån det gick och spenderade lite tid åt konversation och tillskärning av plaggens olika delar. Jag var lite konfunderad över hur gylfen skulle sys så jag följde Sandras råd och klippte inte till linningen än eftersom jag inte ville att den skulle bli för kort, eller för lång för den delen.

Resten av kvällen hann jag med att sy på besparingen på bakstycket av byxorna och sy på olika delar av fickorna där de skulle vara. Jag sydde också några stickningar på fickan, som jag berättade tidigare, och här är några bilder från den dagen.

           

Måndagen den 15:e september tror jag att det var som jag sydde på mina skinnbyxor igen. Jag tråcklade ihop alla delar och provade, ändrade och sydde ihop. Jag gjorde den yttre bensömmen lite formad efter benet så att den går in vid knäet för annars blev inte byxorna figurnära nog. Jag provade först att lägga ett långt insnitt mitt bak på benen men det var svårt att få rakt och bra så, med Juha som smakråd i att det faktiskt såg väldigt skumt ut, kasserade jag den idén. Det blev stickningar på den innre bensömmen som på "riktiga" jeans vilket blev riktigt snyggt. Jag sydde ända tills jag inte kunde sy mer eftersom jag ännu inte hade köpt blixtlås och knapp.

Redan nästa dag köpte jag dock dessa saknade föremål och hoppades på en syjunta nummer två på den kvällen, men det blev inte av för Sandra hade fullt upp med jobb och andra saker. Vi hoppas dock på att kunna konspirera imorgon istället, tisdagar verkar vara bra. Jag vet inte ännu vad jag skulle sy på då men har många idéer som snurrar runt i mitt huvud och som vill förverkligas. Jag tror att det blir någonting grönt.



Så var det då lördagen den 20:e september som jag fortsatte att sy på byxorna  och det är här "skinn på benen" kommer in. Jag började och skulle sy på dragkedjan men upptäckte, efter att ha tråcklat fast den och provat byxorna, att tilläggen för gylfen inte var riktigt så breda som de behövde vara. Jag tittade på ett par köpta jeans och klurade lite grand sedan klippte jag till två fyrkanter, en som jag vikte på mitten och sydde fast på höger sida om gylfen och en som inte veks men syddes fast på andra sidan och i slutändan zig-zagades runt kanten för stadga och en estetisk tilltalande finish. Ja, finish är faktiskt ett svenskt ord.

Där mellan klurandet och en snygg gylf blev det mycket sprättande för att göra om. Jag fick pröva mig fram eftersom jag aldrig konstruerat och än mindre sytt ihop en gylf tidigare. Det var mycket motgångar men tillslut fick jag kött på benen när det gäller gylfar och nu vet jag att det kommer gå enklare nästa gång när jag vet hur det ska gå till.

Här är en bild på ett av missödena då nålen lossnade från maskinen och kilade in sig mellan två länkar i dragkedjan. Det slutade med att jag fick dra ut den med tång. Nålen sitter mellan första och andra länken, min kamera ville inte riktigt vara med på noterna vad gäller fokus.



Nästa steg var att klippa ut linningen. Jag hade tänkt att inte ha några sidosömmar eller någon sömm mitt bak, men tänkte att det blir lättare att passa in den till byxan om jag har marginaler att leka med så jag lade sömmar i sidorna. det var ganska enkelt att sy den första sömmen på linningen så att den satt fast i byxan och det var också relativt lätt att vika den över sig själv och sy en stickning. Sedan kom den något svårare delen av att vika in 1-0,5cm av kanten och få linningen att lägga sig snyggt på framsidan samtidigt som den skulle täcka sömmen som håller ihop baksidan med byxan.

Hörnen där det blev många lager tyg var extra svåra att få till. Jag blev faktiskt riktigt irriterad vid ett tillfälle på den bångstyriga byxan och skrek högt en kort stund där i min ensamhet. Beatles skiva "Abbey road" som spelades i min skivspelare kändes för en stund alldeles för munter för min dåvarande sinnesstämning. Så här i efterhand skulle "Creeping death" med Metallica gjort mig mycket lugnare. Jag funderade på att gå ifrån mitt arbete en stund, vilket jag bruka göra när jag blir frustrerad så att ingenting ska gå sönder och så att jag inte ska göra mig själv illa. Men nu hade jag massor av nålar i linningen, byxorna såg lite ut som en igelkott, och jag visste att de skulle lämna märken om de fick sitta där för länge så jag bet ihop och kämpade vidare.

Här följer en bild på igelkotten och min symaskin. Märk väl att tråden håller på att ta slut också. I slutet, när jag fållade upp byxbenen, fick jag använda den tråd jag hade spolat upp på en undertrådsspole. Tur var väl det att jag hade sinnesnärvaro nog att använda vanlig sytråd som undertråd mot slutet, vilket också gjorde att sömmen såg mycket snyggar ut på baksidan.



Och tillslut gick det. Allt blev bra, till och med knapphålet blev snyggt och knappen hamnade på rätt ställe när jag slog i den med hammaren, min skinnbyxa var färdig. Jag provade dem, speglade mig och tog några bilder men var och är inte helt nöjd. De är mycket snygga i bak men för höga i midjan i fram till den grad så att de blir obehagliga att sitta i. De fungerar som stå-byxor men det är inget jag vill ha.

Jag kommer att ändra på detta, idag köpte jag nya knappar och blixtlås, 12cm och 15cm istället för 18cm, så att det skall vara möjligt. Jag tror att det kommer att kräva att jag klipper till nya framdelar till linningen och syr om den också men vi får se. I vilket fall så är jag säker på att jag kommer att kunna använda dem så småningom. Här är några bilder på hur de ser ut just nu.

1.   2.   3.

4.   5.   6.

7.   8.   9.

1. Gylfen, linningen och framfickan
2. Innerbenssömmens stickningar
3. Höger bakficka
4. Vänster bakficka
5. Besparingen på bakbyxan
6. Benslutet
7. Fickan från insidan
8. Byxorna framifrån
9. byxorna bakifrån



Ordlista för lekmän:

Linning: Remsan som avslutar en byxa i midjan.

Besparing: V-formad del som sitter högst upp på bakdelen på till exempel jeansbyxor och högst upp på ryggen på skjortor. Också kallat ok.

Insnitt: Veck som läggs i tyget på avigsidan och sys fast för att forma det efter kroppen i till exempel midja eller byst.



I det här inlägget kanske jag också ska nämna att jag fyller 22 år idag. Jämfört med förra året så känner jag mig lite mer vuxen, lite klokare och mycket mer inspirerad till att sy. Senare ikväll kommer jag förmodligen arbeta på ett mönster till mitt gröna tyg som är så fint. Kanske syr jag en kjol eller så blir det en korsett. Jag känner mig också mer som en Norrköpingsbo det här året, det enda som saknas i den här staden är en vettig tygaffär. det är nästan som att man vill öppna en egen och varför inte egentligen?

Rött värmer i kylan

Det är återigen dags för mig att fatta den tänkta fjäderpennan och skriva om ännu ett litet projekt. Det har blivit höst, även om det fortfarande mest är grönt i östergötlands djupa skogar, och med hösten kommer kylan. I början gladde jag mig åt att den outhärdliga värmen kallad sommar var på väg att övergå i en, enligt mig mer uppskattad årstid. Jag ska medge att jag fortfarande är glad åt regnet som piskar marken och dimman som ligger över världen varje morgon som ett härligt, tjockt täcke, men jag medger också att det blir något kallt om armar och rygg i en kort skinnjacka och relativt lågt skurna jeans. För att motvärka kylan så kom idén till mig att skapa en tjockare tröja, ett projekt som jag kom att kalla "Rött värmer".

Det började, som sagt var, med att jag frös och jag önskade mig en tjockare tröja. I min garderob, som dubblar som förråd till mina tyger, hittade jag en bit rött fleecetyg som blivit över sen i vintras då jag hade känt en liknande känsla och sytt en tröja då med. Jag tog fram mönstret jag hade använt då men hade självklart en annan modell i åtanke.

Den första tröjan hade varit ganska lång så jag vek mönstret vid stusslinjen för att korta av modellen. Jag lade till extra sömsmån mitt fram eftersom jag ville ha knappar i den här modellen. Sen såg jag att tyget inte skulle räcka för att ha hellånga ärmar så jag vek av mönsterdelen för ärmen strax under armbågen. Då kom jag på att jag ville ha ärmarna lite fint 1800-tals fluffiga så jag lade till 16cm på varje sida av ärmen i vidd som syns här på bilden.



För att ärmen ändå inte skulle bli kort så klippte jag ut resten som en manchett. Sedan tråcklade jag ihop alla mönsterdelar för att prova om något behövdes ändras. Vilket det gjorde, jag fick ta in 4cm i vardera sidsöm, även på ärmen vid ärmhålet och på manchetterna. Jag sydde även två tråckeltrådar bredvid varandra vid ärmslutet(där ärmen var vid) och ärmkullen för att rynka tyget så att det blev samma vid som manchetten och ärmhålet. Jag var nöjd med detta vid ärmslutet men icke så vid ärmkullen. Det blev helt enkelt för sött med lite puffärm och puff vid ärmslutet för att vara min stil.

Jag fortsatte med att overlocka ihop de flesta delarna. Ärmen valde jag att sy ihop med manchetten på vanliga maskinen med en elastisk söm för att inte tappa det rynkiga. Det var nämligen så att vid ett tidigare projekt med en lila topp med kort ärm så ville jag ha lite puffärm. Jag tråcklade och allt såg bra ut så jag sydde det på overlocken, men den maskinen skär isär tyget och då glider det lite grand innan det kommer fram till nålarna som är några centimeter längre bak än kniven. Det gjorde så att jag tappade det rynkiga och blev besviken med resultatet. Därför syddde jag på min viking idag för man har mer kontroll med den, plus att den inte skär isär sömmarna för mig. Ärmhålet sydde jag också ihop med en elastisk symaskinssöm och sedan klippte jag av sömsmånen både i ärmhålet och ärmslutet  för att göra det mindre klumpigt på insidan.

Innan jag bytte maskin för att sy på ärmar och manchetter, bordet är nämligen inte rymligt nog för att ha två maskiner i bredd, så monterade jag om overlocken för att sy med täcksöm. Det var så jag fållade själva tröjan och manchetterna och även sydde in kanten mitt fram. Kanten vilken jag också bör nämna att jag overlockade ihop med ett annat trikå tyg för att ge lite mer stadga där knappar och knapphål skulle vara. Visserligen hade jag inte tänkt riktigt färdigt innan jag beslöt hur mycket sömsmån kanterna mittfram skulle ha så den stadiga kanten blev inte tillräckligt bred och jag fick sy halva knapphålen på enkelt tyg. Men det gick också rätt så bra. Bilden som följer visar trikåtyget som skulle stadga kanten.



Här är också en bild på när jag syr täcksöm på manchetterna, ett lite klurigt moment.



Nu var alla delar på plats men ringningen var ännu inte avslutad. När jag provade ut plagget för att se om ändringar behövdes så formade jag även ringningen som en smal fyrkant. Detta gjorde jag genom att titta mig i spegeln och sätta nålar där jag ville ha ringningen på framstycket. Sedan vek jag plagget i mittframsömmen och nålade ihop axelsömmarna och runt om den tänkta ringningen så att båda sidor av ringningen skulle bli identiska när jag klippte.

För att nu avsluta ringningen på ett snyggt sätt så zig-zagade jag fast ett genomskinligt, smalt resårband en halv centimeter från kanten av sömsmånen. Detta var klurigt eftersom min maskin inte ville sammarbeta och övertråden gick av gång på gång fast trådspänningen var ganska löst inställd, men till slut gick det i alla fall. Då vek jag in kanten ungefär 1,5cm och sydde en stickning från utsidan med en vanlig raksöm. Jag gjorde den bedömningen att det inte borde behövas en elastisk söm i ringningen eftersom man inte trär tröjan över huvudet och även om man skulle göra det med tröjan knäppt så skulle ringningen vara vid nog ändå. Jag sydde också en till stickning en halv centimeter från den första för att matcha täcksömmen på mittfram kanterna.

De ovanstående momenten, inkl. en ganska snabb lunch, tog ungefär 4-5 timmar, eller tre och en halv spelning av Metallicas nya skiva "Death Magnetic", som för övrigt är rätt så bra. Den låter mer som det gamla goda Metallica fast med lite pop-twist i vissa låtar. Kanske för att de inte kan göra lika bra riff och solon längre eftersom de helt enkelt inte är snabba nog i fingrar och dylikt, eller kanske för att de inte vill låta precis som förr eller helt enkelt har tappat den gammla känslan. I vilket fall kan jag lyssna på den här skivan och det är mycket mer än vad man kan säga om deras "st:anger" som är så dålig att man bara blir arg.

Tillbaks till projekt "Rött värmer". När jag hade gjort allt jag kunde med det jag hade hemma bar det av till affären för att inhandla de nio knapparna jag behövde. Jag mätte nämligen först ut att det skulle bli bra med ett fem centimeters mellanrum mellan knapparna, 2cm från övre kanten och 3cm från den nedersta kanten.

När jag kom hem, efter att jag ävan inhandlade lite varierande födoämnen och drycker, satte jag mig ner och sydde knapphål. När jag sprättade upp dem gick ett sönder lite grand eftersom det blev ett ryck när jag gick över från det tjocka tyget till det enkla, men det var förvånansvärt lätt att fixa. Jag sydde helt enkelt med en small, tät zig-zag i kanterna på hålet där det var lite trasigt.

Sedan sydde jag fast knapparna med fyrdubbel tråd och trodde att allt var färdigt. Men när jag provade att ta på mig tröjan tyckte jag att det övre tyget, det med knapphålen i, stod ut lite väl mycket från kroppen så jag tog till ett knep som min kära vännina Sandra lärde mig under praktiken. Med fyrdubbel tråd tråcklade jag för hand på insidan av kanten och drog lite grand i tråden för att få lite hållning på tyget. Ett utomordentligt bra knep som jag är väldigt glad över att jag kan nu och som jag vet att jag kommer att använda i flera olika sammanhang.

Nu så var jag nöjd med tröjan och bilderna som kommer nu visar hur fin jag blev. Jag märkte dock nu att knapphålen blev lite för stora, de skulle kunna ha varit mindre eftersom det är ett stretchigt tyg, så jag kommer att sy lite för hand för att göra dem mindre. Det skall tilläggas också att färgåtergivningen i bilderna inte riktigt gör min tröja rättvisa. Den är en blek röd, inte alls rosa.









Ordlista för lekmän:

Täcksöm:
Två parallella sömmar på rätsidan och en overlock på baksidan. Elastisk söm som används till att fålla upp till exempel trikåtoppar.

Dissektion

Dissikera: metodiskt uppskära o. sönderdela för att blotta o. studera de inre organdens byggnad (enligt Svenska Akademiens Ordbok(SAOB)).

Under många sekel men framförallt under 1700-talet och Upplysningens era har dissektion varit en huvudsaklig del i att kartlägga olika organismers uppbyggnad. Kanske är det främst människokroppen som har varit i fokus, det måste jag medge är vad jag finner mest intressant i alla fall. Att föreställa sig kampen mellan vetenskapsmän som ville skära i kroppar och kyrkan som hävdade att det var att skända den döde, att häda, väcker många intressanta scener till liv i mitt sinne och frambringar en lust att leva sig in i denna svunna tid när dissektion fortfarande var en laddad nyhet.

Dagens ämne handlar dock inte om någon sådan intrigladdad berättelse utan om en slips. Idag startade jag nämligen ett mini-projekt som jag vill referera till som "Att dissekera en slips". Det började med att jag trädde om min symaskin för att byta ut den grova, svarta sytråden mot en tunnare variant mer ämnad för att sy ihop plagg, medan den grövre gör sig bättre till stickningar.

Jag hade tänkt att sy ihop mina skinnbyxor men såg då slipsen som låg i "det här ska fixas" högen på samma bord. Jag hade nämligen upptäckt att den var för lång för min smak. och ville korta den drygt 20 centimeter. Jag började med att klippa av den 20 centimeter från spetsen och sedan sprättade jag några, vad som verkade vara handsydda, stygn på baksidan vilka höll ihop slipsen.

Detta blottade slipsens insida där jag till min förtjusning fann en vit remsa i filt som verkar ha fungerat som utfyllnad av själva slipsen. Jag tänkte till lite grand och märkte, utifrån min erfarenhet att tidigare ha sytt två slipsar, att filtbiten var en utomordentlig idé. Det är nämligen så att när man pressar vissa materiell, särskilt glansiga, så kan sömsmönens kanter lämna avtryck på rätsidan. Filtremsan fungerar som ett dämpande mellanlägg och förhindrar uppkomsten av sådana oönskade avtryck helt.

Jag fortsatte med att se över ihopsömnaden av slipsen med foderbiten som alltid återfinns i spetsen på slipsar. Den var annorlunda än vad jag var van vid i min egen konstruktion av en slips men så var ju detta också en köpt slips och metoden var den erkänd som rätt i alla butiker jag någonsin besökt. Det är nämligen så att när man syr en slips vill man gärna att huvudtyget ska vikas över kanten lite grand så att fodret börjar en halv till en centimeter längre in. Följande illustrationer visar hur jag menar.

Här ser ni då på bild ett den kommersiellt erkända slipskanten och även en skymt av hur fodret ska lägga sig innan den slutliga ihopsömnaden av slipsen. Ni ser också remsan i filt i vitt. På bild nummer två ser ni hur slipsen ser ut från avigsidan.

    

Här ser ni hur de har sytt ihop spetsen för att få den önskade spetsen med huvudtyget som går in runt på baksidan av slipsen. I nästa bild ser ni hur fodret ska placeras på huvudtyget.

    

Dessa bilder ger en bra illustration över hur skräddaren har gjort. Vi ser de olika organen av slipsen och hur de är sammanlänkade med varandra. Vad vi dock inte ser är hur detta fungerar i praktiken. Jag, vetenskapsman i det här fallet, tyckte först att det var tydligt och gav mig in i återskapandet av slipsspetsen med stor passion och en brinnande skaparlust.

Det var efter att nästan hela "Nightwish - Dark Passion Play" skivan hade spelats upp som jag insåg mina begränsningar. Jag kände en frustration byggas upp inom mig och kom till insikt i vad som måste ha drivit vetenskapsmän innan mig galna. Jag kunde helt enkelt inte förstå exakt hur jag skulle göra för att mitt verk skulle bli en kopia av originalet. Det är väl därför en vetenskaspman ofta gör fler en en dissektion av likartade föremål, för att förstå mer exakt vad som behövs göras och vad som inte skall göras.

Då jag inte ville bli galen så gick jag tillbaks till att sy ihop slipsen på mitt eget vis. Som ni kan se nedan så sydde jag ihop kanterna på spetsen i huvudtyget och fodertyget och sedan klippte jag av sömsmånerna i spetsen så att det skulle bli riktigt spetsigt i slutändan. Sedan vände jag tygerna, pressade och sydde ihop i sidorna. Slutresultatet har dock en något kortare söm än på bilden.

    

Följt av att jag vände det hela igen och stoppade in filtbiten där den skulle vara ända ut i spetsen, så sydde jag ihop mitt baksömmen för hand eftersom det var gjort så på originalet och jag fann att det var en utomordentlig metod för att få det snyggt. Sedan pressade jag alltihopa och till höger är slutresultatet från baksidan av slipsen.

    

Så här ser slipsen ut när den är på. Jag tycker att den är av en alldelles förträfflig längd nu och att den passar mig, som man får ha i åtanke är en något kortare person, utmärkt. Sedan får slipsfanatiker säga vad de vill.



Så var projekt, eller ska jag kanske säga operation, "Att dissekera en slips" avklarad.



Ordlista för lekmän:

Stickning: En dekorativ söm på till exempel jeans. Också för att hålla materialet på plats, liggandes åt rätt håll, som till exempel sömmen i kanten av en jeansficka.

Pressa: Verb; att stryka med strykjärn.

Sy!

Nu så har min mobiltelefon hittat min dator och lånat mig lite bilder så nu ska vi se. Lekmän(män och kvinnor som inte är kunniga i sömnad och därför inte säkert kan alla fackliga termer) hänvisas till ordlistan längst ner på sidan utifall ord inte förstås och även uppmana alla läsare till kommentarer utifall frågor uppkommer.



På kvällen i måndags började jag med något jag funderat över ett tag. Jag plockade fram den stora rullen med mönsterpapper, min mönsterkonstruktionsbok, penna och den mycket specifika mönster-ritar-linjalen. Detta för att påbörja projektet "Grundmönster till min byxa".

Jag ritade av mönstret, kontrollmätte och ändrade efter mina mått, vilket i stort sett innebär att ta in i sidan och ta av på längden. Sedan kom toiletyget ut ur garderoben och jag klippte till min byxa. Jag tråcklade på delarna, med blå tråd denna gång, för att markera stussviddslinjen och knäviddslinjen och sedan sydde jag ihop alltsammans.

Provningen sedan gick inte som planerat eftersom jag började med att ta på mig byxorna bak och fram. Men sentomsider så fick jag på dem rätt och nålade lite grand. Jag märkte att jag behövde korta av dem ännu mer på benlängden så jag lade ett veck vid knäviddslinjen. Jag sänkte också grenen för att göra plats för min runda rumpa och så lade jag ett veck på stusslinjen fram också för att de var för långa där eftersom jag är en person av modell något kortare. Jag fick också ta in dem mer i sidan fast göra sidlinjen rakare mot midjan, vilket betyder lite mindre höft och mer andrum för magen. Jag tog också in dem avsevärt mycket i benen som jag tyckte skulle vara mycket smalare. Man ska visa upp att man är snygg.

Nästa steg var att göra alla ändringar på pappersmönstret som jag gjorde i toilen och sedan rita upp det på ett nytt ark med papper, klippa av det från rullen , vika ihop och spara. nu följer några illustrationer över hela processen.

Här är både före och efter mönstret som ligger på varandra:

Detta är både före och efter mönstret men de ligger på varandra eftersom jag ändå inte kan vara så detaljerad med bilder tagna med mobiltelefonen.

Här är själva toilebyxan, ihopsydd och ändrad på fast saknandes de nålar jag torterade den med en stund.



Illustration av hur jag ändrade grensömmen. Den nedre sömmen är den slutgiltiga.





Tillbörligt är nu också att uppdatera informationen som delgivits om den första sy-juntan i Navestad. Jag har ännu inte lyckats anförskaffa fotografier av mitt projekt  "Skinnbyxa i plast", med ett undantag av en difus bild av den ena bakfickan.

Här är min vännina och med-konspirator Sandra sittandes vid min Husqvarna 415 Freesia, som oftast blir kallad Husqvarna VIKING eftersom det är de mest framträdande orden skrivna på själva maskinen. Kvinnan i bilden syr på en kort klänning i svart spets med foderunderlag och ett spetsband som avslutning i den fashionabla V-ringningen. Klänningen tillförsluts runt kroppen med en dragkedja i mitt baksömmen.



Det som följer är vad jag fick med av min skinnbyxa. Jag hade lite problem med att sy stickningarna på bakfickan eftersom det är svårt att markera på det väldigt glatta tyget. Det slutade med att jag tejpade i utkanten av ungefär vart allt skulle placeras och det gick förvånansvärt bra, speciellt klövern. Idag inhandlade jag en röd tejp som egentligen inte ska användas som markeringstejp men som jag tror kommer att fungera utmärkt om jag behöver ta till detta knep igen någon gång.



Jag kommer att ta er tillbaks till "Skinnbyxa i plast" senare och berätta om mönstertillverkningen och hur allting föll på plats(som jag hoppas att det gör i slutändan). Jag kommer också att anstränga mig för att placera en liten bild av mig själv någonstans på den här sidan.



Ordlista för lekmän:

Toile: Tyg, oftast oblekt bomull i olika tjocklekar av vilket man syr upp ett plagg för att prova hur mönstret är. Används också för att benämna ett sådant prov-plagg.

Tråckla: Verb; att sy med långa stygn. I sammanhang som ovanstående text används detta för att det ska vara lättare att sprätta ifall ändringar bedöms vara nödvändiga.

Stussviddslinje: Linjen som går horisontellt längs med stussen, dvs. det bredaste stället på rumpan och fortsatt runt kroppen.

Knäviddslinje: Linjen som går horisontellt över knäet som ofta används som kontroll av byxans längd och rörelsevidd vid knäet.

Rörelsevidd: Skillnaden mellan kroppens mått och plaggets mått. Finns till för att kroppen förändras i storlek på olika sätt när vi rör oss. Finns inte vid sömnad i stretchtyg om det ämnas smita åt runt kroppen.

RSS 2.0