Mer lila och hur en fanatiker växer
Det blev en himmelskt god kålgratäng. Den kittlade mina smaklökar så till den milda grad att jag var tvungen att göra en till. I detta nu står den där inne i den varma ugnen och gottar sig. Ingredienserna är nästintill de samma, med undantag för avsaknaden av palsternacka. Detta är inte för att sagda rotfrukt inte passade i gratängen, tvärtom så gav den en intressant brytning med sin speciella smak, det är istället så att jag inte tänkte på att köpa någon palsternacka när jag var på affären med min gubbe. Eller ja, jag tänkte faktiskt på det men min korg var tung redan och även om en liten palsternacka, till form och vikt liknande en morot för de som inte har en aning om vad jag pratar om, inte väger allt för mycket så ville jag minnas mig, när jag stod där i valet och kvalet, att den innehåller nästintill lika mycket kolhydrater som potäter. Nu när jag slog upp det i den mycket eminenta ordboken Internet så stämmer inte det. Potatis innehåller 16g/100g och palsternacka bara 10,2g. Men ändå, i jämförelse med rödkålen så är det mycket för vår kära, purpurfärgade vän innehåller endast 4,2g/100g.
Processen är mycket enkel. Bryn lite köttfärs, nötfärs i mitt fall, och krydda det med något du tycker om. Jag använde mig av salt, grillkrydda och lite extra grovmalen svartpeppar. Sen strör du över lite mjöl, häller på en skvätt mjölk och blandar om. Mjölet har jag i som för att göra gratängen lite mindre rinnig och mer krämig. Valet att ha mjölk istället för vatten är för att i ugnen så binds inte vattnet upp så bra utan lägger sig på botten och tjurar, medan mjölk är lite tjockare och tycker om att kela med de andra ingredienserna.
Jag hackar rödkål i bitar och lägger de i botten på formen i ett jämnt lager. Storleken på bitarna är lite efter behag, i mitt tycke ska de inte vara för små för då kokar de sönder, men inte heller ska de vara som halva blad för då blir det svårt att servera gratängen utan att allt dras med på en gång. Mindre bitar går också fortare att koka så att de blir mjuka. jag är säker på att det går bra med vitkål också om man vill, särskilt om man inte tycker om att äta lila mat. Jag hade faktiskt tänkt mig det från början men så tänkte varken Hemköp eller Willys.
Följt av kålen så hackar jag lite gul lök, gul endast för att den är lite starkare än röd lök och ger mer smak. I den förra gratängen var det här jag hade i palsternackan. Jag funderade på att ta lite kålrot där idag men bestämde mig för att det fick duga utan det. Jag hade sedan i köttfärsen i formen och så smulade jag över två bitar grönsaksbuljong. Smulade är kanske att ta i, men jag delade på dem så gott jag kunde i alla fall för att kryddorna skulle sprida sig över hela formen. Man kan säkert ha i buljongen redan i färsen, men jag gjorde så här nu. Slutligen hackade jag lite till rödkål och hade över det som ett täcke över det andra. Sedan hällde jag över två paket med Becel matlagningsgrädde.
Som ni ser så är jag inte så värst specifik vad gäller mängden av varje ingrediens. det är svårt för mig att vara det eftersom jag mest går på känsla när jag lagar mat. Jag gissar på att det blev ungefär 1000g köttfärs den här gången, även om det nog hade räckt med 800g. En gul lök, tillräckligt med rödkål, 5dl matlagningsgrädde, lite kryddor... Ja ni ser att jag aldrig kommer att ge ut en kokbok, men det vill jag inte heller så allt är som det ska.
Här följer lite bilder. Gratängen blev klar medan jag skrev och står och svalnar nu. Sista bilden är på den färdiga maträtten och nej, det är inte bränt det är bara kålen som inte har någon matlagningsgrädde på sig som får en än mörkare färg i ugnen.
Nu ska jag sluta vara fixerad vid god mat och gå vidare till andra saker. I helgen, lördag-söndag, så var det bröllopsmässa i Norrköping. Nej, jag gick inte dit för upplevelsens skull, det var istället så att jag jobbade. Jag och min vän Sandra representerade butiken Norrköpings Brud & Bal och pratade med så många brudar och brudgummar som vi kunde och delade ut reklam om våra märken och butiken.
Arbetet i sig var mycket simpelt och gick riktigt bra, det var stunderna mellan samtal med potensiella kunder som blev lite långrandiga. Modevisningen var inte någon höjdare. Kanske var det för att alla brudklänningar börjar att se likadana ut eller kanske var det för att konferansiern var en tant som blåste i microfonen när hon talade och för att musiken var så hög att även om man stod i andra änden av det relativt stora rummet så kunde man inte riktigt höra varandra utan mycket ansträngning. Att klänningarna inte satt någe bra på modellerna var också en stor del i besvikelsen. Kanske inte lekmän uppfattar det men som sömmerska som dessutom jobbar till och från med brud och balklänningar kan jag inte undgå att se vad man borde ha gjort med plaggen för att de skulle se bra ut.
Plus i ekvationen var att få ha på sig fina klänningar och klä upp sig lite grand och även att jobba med Sandra igen. Det är mycket roligare att ha en vän, som även hon stör sig på samma skräddarmässiga fel som en själv, att prata med medan man jobbar.
För att sammanfatta upplevelsen så var det, även om jag mest gett minus i texten ovanför, ett riktigt behagligt sätt att tjäna pengar på. Att stå och vara vacker och trevlig är inte precis någonting man kan klaga på. Tvärtom så blir man mycket glad och uppåt av att höra upprepade gånger att man är fin och att klänningen man sytt själv är riktigt uppskattad.
Det som däremot var lite jobbigt var att se alla falska människor som gick på catwalken. Smink ska väl ändå inte dölja vem du är, det ska lyfta fram skönhet eller inte finnas alls. Förstås ska att vi alla är olika och har olika åsikter om vad som uppfattas som "det sköna", men att le falskt och låtsas som att "ja visst du är mycket fin" är inte min grej och jag var glad när allt var över. Om jag måste se en enda bröllopstårta eller vit, fluffig klänning till utan att jag får pengar så svimmar jag. Än en gång visar det sig att jag gjorde rätt i att gifta mig borgligt i jeans och skinnjacka.
Inför helgen, med all nederbörd och kyla, så sydde jag en underkjol i ett mörkgrått ylletyg som jag trodde att jag skulle kunna ha under klänningen. Det visade sig att den blev för lång för det, även om den passar under min gröna kjol, men jag är inte ledsen för det, jag kan ju faktiskt korta av den. Jag använde samma mönster som till flera klänningar och kjolar jag gjort innan, alltså blev det en sjuvådig, vid kjol, och det gick väldigt snabbt och smidigt. Jag lägger härmed till den i listan på vad jag ska visa bild på och förklara lite mer om. Inte nu bara, mina fötter är kalla och vill inte att jag ska klä mig i kjol just nu.
I onsdags fortsatte jag med min 40k armé också. Äntligen blev min Dreadnaught byggd och jag kan vara riktigt lycklig. Det kommer att vara den centrala enheten i min armé bara för att den är så häftig. Jag kommer nog inte kunna spela med den och mina Terminators samtidigt, i alla fall inte med deras Landraider crusader, men det gör inget, den finns där i min legion ändå.
Just det, min legion. Ju mer man leker med sina plastgubbar, lär sig deras namn och historia och tar in allt "fluff, desto mer engagerad och intresserad blir man. Jag längtar till den dagen då jag kan ge igen för när Juha spöade mig i en match, då jag kan säga "Eldar, burn the witches" och verkligen göra det.
Processen är mycket enkel. Bryn lite köttfärs, nötfärs i mitt fall, och krydda det med något du tycker om. Jag använde mig av salt, grillkrydda och lite extra grovmalen svartpeppar. Sen strör du över lite mjöl, häller på en skvätt mjölk och blandar om. Mjölet har jag i som för att göra gratängen lite mindre rinnig och mer krämig. Valet att ha mjölk istället för vatten är för att i ugnen så binds inte vattnet upp så bra utan lägger sig på botten och tjurar, medan mjölk är lite tjockare och tycker om att kela med de andra ingredienserna.
Jag hackar rödkål i bitar och lägger de i botten på formen i ett jämnt lager. Storleken på bitarna är lite efter behag, i mitt tycke ska de inte vara för små för då kokar de sönder, men inte heller ska de vara som halva blad för då blir det svårt att servera gratängen utan att allt dras med på en gång. Mindre bitar går också fortare att koka så att de blir mjuka. jag är säker på att det går bra med vitkål också om man vill, särskilt om man inte tycker om att äta lila mat. Jag hade faktiskt tänkt mig det från början men så tänkte varken Hemköp eller Willys.
Följt av kålen så hackar jag lite gul lök, gul endast för att den är lite starkare än röd lök och ger mer smak. I den förra gratängen var det här jag hade i palsternackan. Jag funderade på att ta lite kålrot där idag men bestämde mig för att det fick duga utan det. Jag hade sedan i köttfärsen i formen och så smulade jag över två bitar grönsaksbuljong. Smulade är kanske att ta i, men jag delade på dem så gott jag kunde i alla fall för att kryddorna skulle sprida sig över hela formen. Man kan säkert ha i buljongen redan i färsen, men jag gjorde så här nu. Slutligen hackade jag lite till rödkål och hade över det som ett täcke över det andra. Sedan hällde jag över två paket med Becel matlagningsgrädde.
Som ni ser så är jag inte så värst specifik vad gäller mängden av varje ingrediens. det är svårt för mig att vara det eftersom jag mest går på känsla när jag lagar mat. Jag gissar på att det blev ungefär 1000g köttfärs den här gången, även om det nog hade räckt med 800g. En gul lök, tillräckligt med rödkål, 5dl matlagningsgrädde, lite kryddor... Ja ni ser att jag aldrig kommer att ge ut en kokbok, men det vill jag inte heller så allt är som det ska.
Här följer lite bilder. Gratängen blev klar medan jag skrev och står och svalnar nu. Sista bilden är på den färdiga maträtten och nej, det är inte bränt det är bara kålen som inte har någon matlagningsgrädde på sig som får en än mörkare färg i ugnen.
Nu ska jag sluta vara fixerad vid god mat och gå vidare till andra saker. I helgen, lördag-söndag, så var det bröllopsmässa i Norrköping. Nej, jag gick inte dit för upplevelsens skull, det var istället så att jag jobbade. Jag och min vän Sandra representerade butiken Norrköpings Brud & Bal och pratade med så många brudar och brudgummar som vi kunde och delade ut reklam om våra märken och butiken.
Arbetet i sig var mycket simpelt och gick riktigt bra, det var stunderna mellan samtal med potensiella kunder som blev lite långrandiga. Modevisningen var inte någon höjdare. Kanske var det för att alla brudklänningar börjar att se likadana ut eller kanske var det för att konferansiern var en tant som blåste i microfonen när hon talade och för att musiken var så hög att även om man stod i andra änden av det relativt stora rummet så kunde man inte riktigt höra varandra utan mycket ansträngning. Att klänningarna inte satt någe bra på modellerna var också en stor del i besvikelsen. Kanske inte lekmän uppfattar det men som sömmerska som dessutom jobbar till och från med brud och balklänningar kan jag inte undgå att se vad man borde ha gjort med plaggen för att de skulle se bra ut.
Plus i ekvationen var att få ha på sig fina klänningar och klä upp sig lite grand och även att jobba med Sandra igen. Det är mycket roligare att ha en vän, som även hon stör sig på samma skräddarmässiga fel som en själv, att prata med medan man jobbar.
För att sammanfatta upplevelsen så var det, även om jag mest gett minus i texten ovanför, ett riktigt behagligt sätt att tjäna pengar på. Att stå och vara vacker och trevlig är inte precis någonting man kan klaga på. Tvärtom så blir man mycket glad och uppåt av att höra upprepade gånger att man är fin och att klänningen man sytt själv är riktigt uppskattad.
Det som däremot var lite jobbigt var att se alla falska människor som gick på catwalken. Smink ska väl ändå inte dölja vem du är, det ska lyfta fram skönhet eller inte finnas alls. Förstås ska att vi alla är olika och har olika åsikter om vad som uppfattas som "det sköna", men att le falskt och låtsas som att "ja visst du är mycket fin" är inte min grej och jag var glad när allt var över. Om jag måste se en enda bröllopstårta eller vit, fluffig klänning till utan att jag får pengar så svimmar jag. Än en gång visar det sig att jag gjorde rätt i att gifta mig borgligt i jeans och skinnjacka.
Inför helgen, med all nederbörd och kyla, så sydde jag en underkjol i ett mörkgrått ylletyg som jag trodde att jag skulle kunna ha under klänningen. Det visade sig att den blev för lång för det, även om den passar under min gröna kjol, men jag är inte ledsen för det, jag kan ju faktiskt korta av den. Jag använde samma mönster som till flera klänningar och kjolar jag gjort innan, alltså blev det en sjuvådig, vid kjol, och det gick väldigt snabbt och smidigt. Jag lägger härmed till den i listan på vad jag ska visa bild på och förklara lite mer om. Inte nu bara, mina fötter är kalla och vill inte att jag ska klä mig i kjol just nu.
I onsdags fortsatte jag med min 40k armé också. Äntligen blev min Dreadnaught byggd och jag kan vara riktigt lycklig. Det kommer att vara den centrala enheten i min armé bara för att den är så häftig. Jag kommer nog inte kunna spela med den och mina Terminators samtidigt, i alla fall inte med deras Landraider crusader, men det gör inget, den finns där i min legion ändå.
Just det, min legion. Ju mer man leker med sina plastgubbar, lär sig deras namn och historia och tar in allt "fluff, desto mer engagerad och intresserad blir man. Jag längtar till den dagen då jag kan ge igen för när Juha spöade mig i en match, då jag kan säga "Eldar, burn the witches" och verkligen göra det.
"Burn the heretic! Kill the mutant! Purge the unclean!"
Lite mer personlig + Lila
Nu har det gått långt och länge sedan jag sist fattade den virtuella pennan och nedtecknade mina företaganden i det verkliga livet. Detta beror inte på brist av intresse eller saknad av otaliga försök, utan det är mer åt det hållet att tiden har tett sig lika flyktig som ett skogsvrå i sagonatten. Jag har, tillsammans med min man, sett sekunderna passera och vi förlorade oss i dess magiska dans som två nattfjärilar helt och hållet uppslukade av det mystiska skenet av en lykta. Visionerna fanns där i utkanten av synfältet, skaparlusten var stor och fingrarna pirrade av iver att uttrycka sin kreativitet, men allt det framstod som trivialt, sekundärt, nästintill oviktigt när möjligheten fanns att bara vara med varandra.
Men nu har tiden börjat stanna av något, vi kommer till och med att få tretusensexhundra sekunder extra att leva nu på söndag, och jag kan nu se bokstäverna och orden de bildar lite tydligare. Min man är och utövar sitt yrke, han är tyrann på ett mörkt slott långt bort där de torterar PET-flaskor dagarna i ända och skrattar maniskt och elakt, och jag sitter hemma vid mitt skrivbord och ler. Vi förenades enligt lag i fredags och talade inte om för någon men det är jag glad över. Som Frank Sinatra så laddat av passion och känsla, så självsäkert och klart uttrycker det så gjorde jag det, som allt annat jag gör, "my way". Eller jag ska säga att vi gjorde det vår väg, för stigen vi vandrar på är tillräckligt stor för två, tvåfilig skulle väl en modern storstadslevande människa kalla det men i mitt sinne lever jag i fantasins medeltid och där finns ingen asfalt. Min far sa att om alla andra klär sig i rött så bär Malin gult eller svart och att min man är precis lika konstig som jag. Det har han helt rätt i och jag lovar att alltid sträva efter att vara så konstig som världen tillåter mig att vara och lite till.
Just nu så väntar jag på att min experimentella kålgratäng ska bli färdig. Det är så att i mitt speciella lilla liv så finns inte mycket plats för kolhydrater. Nu för tiden ter de sig mest vara en utfyllnad och en onödig sådan. Var man än tittar är det fullt av oljeindränkta potatisbitar, bompolliläipe och pasta. Hjärnan behöver kolhydrater, det har min kära syster sagt, men inte i så stora mängder. Nu vet jag inte hur mycket av de små bovarna som finns i kål och palsternacka, ingredienser i min gratäng, men jag hoppas det är mindre än i potatis. Så är fallet i kålrot i alla fall och i helgen tillberedde jag och min man en jättegod köttsoppa med kålrot och lök i. Jag hoppas att min kålgratäng blir lika god, det luktar i alla fall himmelskt.
Vad det gäller sömnad så har jag sysselsatt mig med lite varierade projekt. Jag minns inte om jag redan nämnt det, jag tror inte det, men kjol-delen av projektet "gröna fantasier" är färdigt. Jag har inga mer bilder på processen och inte heller något som visar upp det färdiga resultatet. Det vill säga, jag har inga bilder på mig själv i kjolen ännu, men jag ska ta fram det så att ni får se.
Jag har också broderat på en bonad till farmor och den är faktiskt nästan helt färdig. Nästa gång jag arbetar på den så ska jag visa en bild på den med. Men som inte det vore nog så har jag även börjat på broderiet som ska klättra upp längs min grå klänning av medeltida snitt. Mönstret till broderiet har jag gjort själv på fri hand på en del mönsterpapper. Storleken och formen på pappret fick jag fram genom att tråckla på klänningen för hand för att skapa en ram för broderiet. Sedan lade jag på mönsterpapper på det och ritade av och klippte. Så här ser det ut när jag håller på att föra över motivet från pappret till klänningen, vilket jag gjorde genom att lägga kalkeringspapper mellan tyg och motiv och sedan fylla i motivet med en blyertspenna med väldigt tjockt stift, jag tror det är närmare 4mm. När jag hade gjort det hade jag svaga linjer på tyget som gav en idé om vart motivet skulle vara. Jag fyllde i dessa och målade upp motivet på tyget med en markeringspenna i vitt.
Jag kan ju också nämna att jag har tränat min kreativa sida genom att leka lite med plastgubbar. Det är nämligen så att jag håller på att bygga en armé till Warhammer 40.000, eller 40k som det enklast kallas, och det gör man genom att limma ihop delar av modeller i plast. Det är roligt eftersom det finns utrymme för att sätta delarna i olika positioner. Så får man också karva bort gjutrester med en skallpell och det är ju aldrig fel att skulptera lite.
Men nu har tiden börjat stanna av något, vi kommer till och med att få tretusensexhundra sekunder extra att leva nu på söndag, och jag kan nu se bokstäverna och orden de bildar lite tydligare. Min man är och utövar sitt yrke, han är tyrann på ett mörkt slott långt bort där de torterar PET-flaskor dagarna i ända och skrattar maniskt och elakt, och jag sitter hemma vid mitt skrivbord och ler. Vi förenades enligt lag i fredags och talade inte om för någon men det är jag glad över. Som Frank Sinatra så laddat av passion och känsla, så självsäkert och klart uttrycker det så gjorde jag det, som allt annat jag gör, "my way". Eller jag ska säga att vi gjorde det vår väg, för stigen vi vandrar på är tillräckligt stor för två, tvåfilig skulle väl en modern storstadslevande människa kalla det men i mitt sinne lever jag i fantasins medeltid och där finns ingen asfalt. Min far sa att om alla andra klär sig i rött så bär Malin gult eller svart och att min man är precis lika konstig som jag. Det har han helt rätt i och jag lovar att alltid sträva efter att vara så konstig som världen tillåter mig att vara och lite till.
Just nu så väntar jag på att min experimentella kålgratäng ska bli färdig. Det är så att i mitt speciella lilla liv så finns inte mycket plats för kolhydrater. Nu för tiden ter de sig mest vara en utfyllnad och en onödig sådan. Var man än tittar är det fullt av oljeindränkta potatisbitar, bompolliläipe och pasta. Hjärnan behöver kolhydrater, det har min kära syster sagt, men inte i så stora mängder. Nu vet jag inte hur mycket av de små bovarna som finns i kål och palsternacka, ingredienser i min gratäng, men jag hoppas det är mindre än i potatis. Så är fallet i kålrot i alla fall och i helgen tillberedde jag och min man en jättegod köttsoppa med kålrot och lök i. Jag hoppas att min kålgratäng blir lika god, det luktar i alla fall himmelskt.
Vad det gäller sömnad så har jag sysselsatt mig med lite varierade projekt. Jag minns inte om jag redan nämnt det, jag tror inte det, men kjol-delen av projektet "gröna fantasier" är färdigt. Jag har inga mer bilder på processen och inte heller något som visar upp det färdiga resultatet. Det vill säga, jag har inga bilder på mig själv i kjolen ännu, men jag ska ta fram det så att ni får se.
Jag har också broderat på en bonad till farmor och den är faktiskt nästan helt färdig. Nästa gång jag arbetar på den så ska jag visa en bild på den med. Men som inte det vore nog så har jag även börjat på broderiet som ska klättra upp längs min grå klänning av medeltida snitt. Mönstret till broderiet har jag gjort själv på fri hand på en del mönsterpapper. Storleken och formen på pappret fick jag fram genom att tråckla på klänningen för hand för att skapa en ram för broderiet. Sedan lade jag på mönsterpapper på det och ritade av och klippte. Så här ser det ut när jag håller på att föra över motivet från pappret till klänningen, vilket jag gjorde genom att lägga kalkeringspapper mellan tyg och motiv och sedan fylla i motivet med en blyertspenna med väldigt tjockt stift, jag tror det är närmare 4mm. När jag hade gjort det hade jag svaga linjer på tyget som gav en idé om vart motivet skulle vara. Jag fyllde i dessa och målade upp motivet på tyget med en markeringspenna i vitt.
Jag kan ju också nämna att jag har tränat min kreativa sida genom att leka lite med plastgubbar. Det är nämligen så att jag håller på att bygga en armé till Warhammer 40.000, eller 40k som det enklast kallas, och det gör man genom att limma ihop delar av modeller i plast. Det är roligt eftersom det finns utrymme för att sätta delarna i olika positioner. Så får man också karva bort gjutrester med en skallpell och det är ju aldrig fel att skulptera lite.
Tema havsfolk
Eftersom jag nu i gårdagens inlägg nämnde både mitt nya strykjärn och mina omsydda jeans, och eftersom batterierna till min kamera nu är laddade, tänkte jag visa lite bilder på mitt alster och min nya manick. Först har vi strykjärnet som kort och gott ser ut som nedan.
Nu ska jag då ta er igenom projekt "Att omarrangera en byxa". Det började, om jag inte minns fel, med att jag tittade i garderoben som är överfylld av tyger och dylikt. Där hamnar också sådana plagg som inte längre tycker om min kropp, är lite trasiga eller sånt om jag bara är less på och som jag tror mig kunna göra någonting av istället för att slänga dem.
Jag har i flera dagar, kanske veckor, tänkt att jag skulle vilja ha en kjol som är tajt över höfterna, men eftersom jag vet att min bakdel ser alldeles för stor ut i en sådan modell hade jag tänkt att kompensera genom att göra volanger eller veck längst ner för att ge kjolen vidd och på så vis balansera ut proportionerna, något sjöjungfru-format alltså. Den ursprungliga idén var att sy en helt ny kjol och kanske till och med använda kilar av ett annat tyg som en detalj i den vidare delen, men jag har också varit sugen på att se utifall man över huvud taget kan ändra ett par jeans till en kjol och därför blev det så jag gjorde.
Jag böjade med att klippa isär benen runt den innre bensömmen. Ända upp och igenom grenspetsen klippte jag och sedan nålade jag ihop benen en bit ner men höll in grenen eftersom en kjol inte skall gå in mellan benen utan hänga fritt. Efter en provning såg jag att i bak var det riktigt bra, fast jag fick korta ner sömmen lite eftersom jag inte kunde röra mig i ett sådant snävt plagg. Längden på kjolen kom att sluta strax ovanför knäet.
I fram fick jag pyssla lite mer. Jag sprättade bort de dekorativa sömmarna vid gylfen och sprättade isär själva gylfen och dragkedjan en bit så att jag kunde börja mitt fram sömmen högra upp och få den att gå rakt. Innan när jag provade så såg jag nämligen att sömmen gick som en kulle och en dal eftersom gylfen hade gått in lite i grenen när plagget hade levt som en byxa. Resultatet blev rätt så bra men för att göra det bättre så lade jag ett veck i fram på gylfen och sydde en stickning längs med kanten som överlappar och döljer dragkedjan. Det blev riktigt snyggt och då sydde jag också nya, dekorativa sömmar för gylfen fast nu lite längre upp eftersom dragkedjan inte längre öppnas hela vägen.
Det som blev kvar av benen på byxan, efter jag hade klippt kjolen till önskad längd, anände jag sedan till den del jag ville ha veckad. Fyra stycken blev till ett när jag sydde ihop dem i sidorna. Jag overlockade även alla sömsmåner både på kjol-delen och veck-delen.
Jag lade sedan vecken där jag ville ha dem och pressade på dem. Egentligen ville jag a ännu mera tyg så jag fick mer vidd och djupare och fler veck, men en del i utmaningen var just att omvandla en byxa och jag ville inte använda något annat materiell somm inte hörde hemma där.
När jag hade pressat på vecken sydde jag stickningar längs kanten på varje veck och sedan sydde jag fast den delen med kjolen. Efter tillklippning av längden, som blev längre bak än fram eftersom jag gillar det så, fållade jag den, sydde stickningar längs sömmen som höll ihop delarna och kände mig färdig.
Fast ändå var det något som fattades så jag lade ner lite tid på att brodera dit mitt namn på ena bakfickan för att göra den än mer personlig. Vid ett sista prov var jag riktigt nöjd och jag vet att jag kommer att använda kjolen. Juha, mitt smakråd nummer ett, tyckte också att den var jättefin. Det var också riktigt roligt att sy på det här projektet, allt gick bra hela tiden och jag ville inte sluta någon gång. Och så här ser den ut. Lite snyggare i verkligheten men det är svårt att vara sin egen fotograf.
Som ni kanske också märkte på fotona av mig iförd kjolen så är mitt hår inte längre brunt. Jag tog nämligen tid till mig idag att lyxa till det riktigt ordentligt och gå till frisören för att färga håret. Resultatet blev bättre och mer färgstarkt än väntat och jag är riktigt nöjd. Det var en rolig upplevelse också att bli uppassad av två glada tjejer och spendera en tid som en bortskämd prinsessa. Den yngre av tjejerna sa medan hon shamponerade mitt hår att det var riktigt Ariel-rött. Inte vet jag, tycker ni att jag liknar den lilla sjöjungfrun?
Nu ska jag då ta er igenom projekt "Att omarrangera en byxa". Det började, om jag inte minns fel, med att jag tittade i garderoben som är överfylld av tyger och dylikt. Där hamnar också sådana plagg som inte längre tycker om min kropp, är lite trasiga eller sånt om jag bara är less på och som jag tror mig kunna göra någonting av istället för att slänga dem.
Jag har i flera dagar, kanske veckor, tänkt att jag skulle vilja ha en kjol som är tajt över höfterna, men eftersom jag vet att min bakdel ser alldeles för stor ut i en sådan modell hade jag tänkt att kompensera genom att göra volanger eller veck längst ner för att ge kjolen vidd och på så vis balansera ut proportionerna, något sjöjungfru-format alltså. Den ursprungliga idén var att sy en helt ny kjol och kanske till och med använda kilar av ett annat tyg som en detalj i den vidare delen, men jag har också varit sugen på att se utifall man över huvud taget kan ändra ett par jeans till en kjol och därför blev det så jag gjorde.
Jag böjade med att klippa isär benen runt den innre bensömmen. Ända upp och igenom grenspetsen klippte jag och sedan nålade jag ihop benen en bit ner men höll in grenen eftersom en kjol inte skall gå in mellan benen utan hänga fritt. Efter en provning såg jag att i bak var det riktigt bra, fast jag fick korta ner sömmen lite eftersom jag inte kunde röra mig i ett sådant snävt plagg. Längden på kjolen kom att sluta strax ovanför knäet.
I fram fick jag pyssla lite mer. Jag sprättade bort de dekorativa sömmarna vid gylfen och sprättade isär själva gylfen och dragkedjan en bit så att jag kunde börja mitt fram sömmen högra upp och få den att gå rakt. Innan när jag provade så såg jag nämligen att sömmen gick som en kulle och en dal eftersom gylfen hade gått in lite i grenen när plagget hade levt som en byxa. Resultatet blev rätt så bra men för att göra det bättre så lade jag ett veck i fram på gylfen och sydde en stickning längs med kanten som överlappar och döljer dragkedjan. Det blev riktigt snyggt och då sydde jag också nya, dekorativa sömmar för gylfen fast nu lite längre upp eftersom dragkedjan inte längre öppnas hela vägen.
Det som blev kvar av benen på byxan, efter jag hade klippt kjolen till önskad längd, anände jag sedan till den del jag ville ha veckad. Fyra stycken blev till ett när jag sydde ihop dem i sidorna. Jag overlockade även alla sömsmåner både på kjol-delen och veck-delen.
Jag lade sedan vecken där jag ville ha dem och pressade på dem. Egentligen ville jag a ännu mera tyg så jag fick mer vidd och djupare och fler veck, men en del i utmaningen var just att omvandla en byxa och jag ville inte använda något annat materiell somm inte hörde hemma där.
När jag hade pressat på vecken sydde jag stickningar längs kanten på varje veck och sedan sydde jag fast den delen med kjolen. Efter tillklippning av längden, som blev längre bak än fram eftersom jag gillar det så, fållade jag den, sydde stickningar längs sömmen som höll ihop delarna och kände mig färdig.
Fast ändå var det något som fattades så jag lade ner lite tid på att brodera dit mitt namn på ena bakfickan för att göra den än mer personlig. Vid ett sista prov var jag riktigt nöjd och jag vet att jag kommer att använda kjolen. Juha, mitt smakråd nummer ett, tyckte också att den var jättefin. Det var också riktigt roligt att sy på det här projektet, allt gick bra hela tiden och jag ville inte sluta någon gång. Och så här ser den ut. Lite snyggare i verkligheten men det är svårt att vara sin egen fotograf.
Som ni kanske också märkte på fotona av mig iförd kjolen så är mitt hår inte längre brunt. Jag tog nämligen tid till mig idag att lyxa till det riktigt ordentligt och gå till frisören för att färga håret. Resultatet blev bättre och mer färgstarkt än väntat och jag är riktigt nöjd. Det var en rolig upplevelse också att bli uppassad av två glada tjejer och spendera en tid som en bortskämd prinsessa. Den yngre av tjejerna sa medan hon shamponerade mitt hår att det var riktigt Ariel-rött. Inte vet jag, tycker ni att jag liknar den lilla sjöjungfrun?
En hel vetenskap
Idag tänkte jag när jag låg i badrummet och skrubbade att städa, det är en hel vetenskap. Hur mycket olika medel och redskap finns det inte? Allting, som torde vara simpelt, blir komplicerat. Inte ens ordet städa betyder, vid första anblick i Svenska Akademiens ordbok, att göra rent.
Det första uppslaget i SAOB för ordet städa är att "utan (framträdande) tanke på rengöring: göra l. ställa (ngt) i ordning, ordna, arrangera", vilket går emot det jag och de flesta jag någonsin har känt använder begreppet för. Att säga att man skall städa syftar ofta på att man vill rengöra sitt boende, sin arbetsplats eller dylikt, medan SAOB menar att städa är att återställa något i sin ordning och därmed inte att damma, putsa och feja. Dock finnes det fler förklaringar till vad ordet städa betyder, men man får gå långt ner på sidan för att hitta den mer traidtionella anändningen av ordet.
I stycket som följer den mer uppenbara förklaringen att städa är en "sammanfattande beteckning för rengöring av ngt gm sopning l. borstning l. dammtorkning l. tvättning l. skurning o. d." och att "avlägsna (ngt) som skräpar ned" står också följande som jag uppmärksammar endast då jag har en fascination för döden och medeltid.
Denna mening väcker en scen till liv i mitt sinne och jag längtar efter att spela ghoul i White Wolf's medeltida setting för Vampire: Dark ages. Jag tror att även de senaste dagarnas läsning av den svenska rollspelstidningen Fenix och alla uppslag däri för olika sorters rollspel och spelledande också är med i blandningen som ger mig inspiration.
Tänk dig att spela en människa vars käraste lever i missär och tynar bort in i dödens rike och att själv veta att du ska följa samma väg, förmodligen snart. Vad skulle du då inte ge för att tjäna en mörkrets furste, en vampyr, så att han kan hålla dig vid liv. I början kommer du att ha samvetskval, du räddade dig själv men var oförmögen att göra någonting för din familj, dina barn, men ju mer av vampyrens blod du dricker desto mindre bryr du dig om någon annan än honom. Han blir hela din värld.
Om han skulle ta andra in i sin cirkel, ge dem samma privilegie som du fick genom hans blod, skulle du bli fruktansvärt avundsjuk, kanske till den grad att du skulle ta andras liv för att hålla din mästares blick på dig och ingen annan. För visst vill du hålla fast till din naiva tro att du är den ende för honom, även fast du kanske misstänker att hans slag, hans grymma ord, sättet han ignorerar dig på när andra av hans släkte är i rummet, inte är något han gör av kärlek? Att han kanske till och med föraktar dig? Men nej, så fort du smakar hans blod igen på dina läppar skulle du ge vad som helst för honom, du älskar honom.
Inspiration kommer inte med jämna mellanrum, ibland inspireras du inte ens till att göra det du tänkt dig utan till något helt annat. Det är inte alltid en modell till något att sy som vandrar in i mitt huvud, ibland är det sådant som ni har läst i texten ovan. Det betyder dock inte att sådan inspiration är ovälkommen, tvärt om är jag lyckligt lottad som har sådan variation i mitt huvud. Det gör livet, och de alternativa liven i sagor, rollspel och mina tankar, så mycket mer färgrant och man blir glad.
Över nu till vad jag har sagt att denna sida huvudsakligen skall handla om; sömnad och allt kring det ämnet. Dagen närmar sig då min syster ska tävla i fitness och som jag kanske har nämnt har hon frågat mig om jag kan sy hennes dräkt. Eftersom jag älskar att sy och även älskar utmaningar så svarade jag att jag ville det och här om dagen tog jag mig tid att börja.
Projektet "Fitnesskostym" inleddes med att jag tog fram ett bikini-mönster ur garderoben som jag köpt med just detta projekt i tanken. Jag tog även fram ett svart baddräktstyg som jag ämnar att använda som toile. Jag ritade av mönstret efter de mått jag hade, det visade sig att min syster har XS i överdel och S i underdel, mycket små mått. Nu skulle inte denna fitnesskostym se ut som en vanlig, komersiell bikini utan den skulle ha en viss skärning. Jag bestämmde mig för att göra separata band som skall löpa från överdelen, i kors i ryggen för att sedan sitta fast i trosan. Själva dräkten skulle ha ett helt stycke fram över magen men ändå visa musklerna i sidan vid midjan. En bikini med samma skärning fast utan stycket över magen skall också göras och mönstret kom att se ut som följer.
Nu vet jag att grenen fram ser vädigt lång ut och min gissning är att den också är väldigt lång, men jag skall ändå utgå från det och ändra det efter ett första prov utifall det nu behövs. Jag klippte sedan ut delarna till baddräkten(som jag kallar den med ett mag-stycke) och sydde ihop grenen. Detta följdes av att jag kläde av min provdocka den svarta manteln och en topp som den hade på sig och nålade fast delarna som de skulle komma att sitta på kroppen. Jag har dock inte gjort banden än men ämnar att sy dem raka, 1,5-2cm breda på overlocken med täcksöm. Så här såg det ut.
Nu har då inte provdockan några ben och grenen sitter inte lika långt ner som på en vanlig person så provningen är lite missvisande, men jag är van och fick den bild jag ville av plagget så att jag vet hur jag skall fortsätta. Jag gissar på att jag får ta in ännnu lite till i sidan av mag-stycket och kanske göra underdelen mindre/smalare. Jag vet att jag måste göra ringningen djupare också, den skall fortsätta en bit nedanför den tänkta linjen under bysten. Detta kom jag dock inte ihåg när jag gjorde mönstret utan blev påmind om när Caroline, min syster och klient, skickade bilder till mig.
Jag ändrade också på bakstycket för att jag vet att det måste vara smalare. Jag klippte bort ungefär 5cm på utsidan av mönstret som följande bild visar.
Det var allt jag gjorde den gången, följt av att jag skickade ett e-post till min syster för att fråga om en uppdatering av mått och om några bra bilder så jag vet mer exakt vad det önskade resultated skall efterlikna.
I övrigt har jag också tagit mig an att sy om ett par jeans, som var utslitna på innsida lår, till en jeanskjol åt mig själv bara för att det är kul. Det verkar gå mycket bra och när jag blir klar, troligtvis i natt eftersom jag bara har två saker kvar; att fålla den och overlocka en söm, ska jag visa lite bilder på den här.
Jag har inte sytt något mer på de gröna fantasierna än men har varit och inhandlat vlieseline av typ "solidot" och även lite andra tyger. Detta var i onsdags om jag inte minns fel. Sandra och jag fick skjuts av Sara till Sörping och Jofotex där vi tittade på tyg och köpte en del olika saker. Det följdes även av att Sandra köpte ett nytt strykjärn till mig, en försenad födelsedags present sa jag, botgöring sa hon. I vilket fall är jag mycket nöjd. Jag provade det i fredags när jag pressade på veck i ett jeanstyg och den gled lätt over tyget och nådde maxvärme fort.
Jag skulle visa en bild på strykjärnet men det förefaller sig vara så att batterierna som satt i laddaren, väl förberedda på att slukas av min kamera, på något mystiskt sätt har vandrat i väg. Antingen så har de hittat ett boende i vårt väggur eller så sitter de belåtna i ett cykellyse. Hur som, jag är glad ändå och kanske kommer bilden hit ändå någon gång i framtiden.
Det första uppslaget i SAOB för ordet städa är att "utan (framträdande) tanke på rengöring: göra l. ställa (ngt) i ordning, ordna, arrangera", vilket går emot det jag och de flesta jag någonsin har känt använder begreppet för. Att säga att man skall städa syftar ofta på att man vill rengöra sitt boende, sin arbetsplats eller dylikt, medan SAOB menar att städa är att återställa något i sin ordning och därmed inte att damma, putsa och feja. Dock finnes det fler förklaringar till vad ordet städa betyder, men man får gå långt ner på sidan för att hitta den mer traidtionella anändningen av ordet.
I stycket som följer den mer uppenbara förklaringen att städa är en "sammanfattande beteckning för rengöring av ngt gm sopning l. borstning l. dammtorkning l. tvättning l. skurning o. d." och att "avlägsna (ngt) som skräpar ned" står också följande som jag uppmärksammar endast då jag har en fascination för döden och medeltid.
"(Digerdöden har) så hastigdt Menniskian dödhat, at når twå haffua mötz åt . . och the haffua fråghat hwar andra, huru dödhen hoos hwar thera städhat hadhe, och skildes så ååt, .. föll .. (den ena) nedh til Jorden, och bleff ther straxt dödh."
En ungefärlig klargörning av de ovanstående gammelsvenska orden:
(Digerdöden har så hastigt människan dödat, att när två har mötts åt.. och de har frågat varandra, om döden hos vardera städat, och skiljdes åt, .. föll den ena ned till jorden och blev strax död.)
En ungefärlig klargörning av de ovanstående gammelsvenska orden:
(Digerdöden har så hastigt människan dödat, att när två har mötts åt.. och de har frågat varandra, om döden hos vardera städat, och skiljdes åt, .. föll den ena ned till jorden och blev strax död.)
Denna mening väcker en scen till liv i mitt sinne och jag längtar efter att spela ghoul i White Wolf's medeltida setting för Vampire: Dark ages. Jag tror att även de senaste dagarnas läsning av den svenska rollspelstidningen Fenix och alla uppslag däri för olika sorters rollspel och spelledande också är med i blandningen som ger mig inspiration.
Tänk dig att spela en människa vars käraste lever i missär och tynar bort in i dödens rike och att själv veta att du ska följa samma väg, förmodligen snart. Vad skulle du då inte ge för att tjäna en mörkrets furste, en vampyr, så att han kan hålla dig vid liv. I början kommer du att ha samvetskval, du räddade dig själv men var oförmögen att göra någonting för din familj, dina barn, men ju mer av vampyrens blod du dricker desto mindre bryr du dig om någon annan än honom. Han blir hela din värld.
Om han skulle ta andra in i sin cirkel, ge dem samma privilegie som du fick genom hans blod, skulle du bli fruktansvärt avundsjuk, kanske till den grad att du skulle ta andras liv för att hålla din mästares blick på dig och ingen annan. För visst vill du hålla fast till din naiva tro att du är den ende för honom, även fast du kanske misstänker att hans slag, hans grymma ord, sättet han ignorerar dig på när andra av hans släkte är i rummet, inte är något han gör av kärlek? Att han kanske till och med föraktar dig? Men nej, så fort du smakar hans blod igen på dina läppar skulle du ge vad som helst för honom, du älskar honom.
Inspiration kommer inte med jämna mellanrum, ibland inspireras du inte ens till att göra det du tänkt dig utan till något helt annat. Det är inte alltid en modell till något att sy som vandrar in i mitt huvud, ibland är det sådant som ni har läst i texten ovan. Det betyder dock inte att sådan inspiration är ovälkommen, tvärt om är jag lyckligt lottad som har sådan variation i mitt huvud. Det gör livet, och de alternativa liven i sagor, rollspel och mina tankar, så mycket mer färgrant och man blir glad.
Över nu till vad jag har sagt att denna sida huvudsakligen skall handla om; sömnad och allt kring det ämnet. Dagen närmar sig då min syster ska tävla i fitness och som jag kanske har nämnt har hon frågat mig om jag kan sy hennes dräkt. Eftersom jag älskar att sy och även älskar utmaningar så svarade jag att jag ville det och här om dagen tog jag mig tid att börja.
Projektet "Fitnesskostym" inleddes med att jag tog fram ett bikini-mönster ur garderoben som jag köpt med just detta projekt i tanken. Jag tog även fram ett svart baddräktstyg som jag ämnar att använda som toile. Jag ritade av mönstret efter de mått jag hade, det visade sig att min syster har XS i överdel och S i underdel, mycket små mått. Nu skulle inte denna fitnesskostym se ut som en vanlig, komersiell bikini utan den skulle ha en viss skärning. Jag bestämmde mig för att göra separata band som skall löpa från överdelen, i kors i ryggen för att sedan sitta fast i trosan. Själva dräkten skulle ha ett helt stycke fram över magen men ändå visa musklerna i sidan vid midjan. En bikini med samma skärning fast utan stycket över magen skall också göras och mönstret kom att se ut som följer.
Nu vet jag att grenen fram ser vädigt lång ut och min gissning är att den också är väldigt lång, men jag skall ändå utgå från det och ändra det efter ett första prov utifall det nu behövs. Jag klippte sedan ut delarna till baddräkten(som jag kallar den med ett mag-stycke) och sydde ihop grenen. Detta följdes av att jag kläde av min provdocka den svarta manteln och en topp som den hade på sig och nålade fast delarna som de skulle komma att sitta på kroppen. Jag har dock inte gjort banden än men ämnar att sy dem raka, 1,5-2cm breda på overlocken med täcksöm. Så här såg det ut.
Nu har då inte provdockan några ben och grenen sitter inte lika långt ner som på en vanlig person så provningen är lite missvisande, men jag är van och fick den bild jag ville av plagget så att jag vet hur jag skall fortsätta. Jag gissar på att jag får ta in ännnu lite till i sidan av mag-stycket och kanske göra underdelen mindre/smalare. Jag vet att jag måste göra ringningen djupare också, den skall fortsätta en bit nedanför den tänkta linjen under bysten. Detta kom jag dock inte ihåg när jag gjorde mönstret utan blev påmind om när Caroline, min syster och klient, skickade bilder till mig.
Jag ändrade också på bakstycket för att jag vet att det måste vara smalare. Jag klippte bort ungefär 5cm på utsidan av mönstret som följande bild visar.
Det var allt jag gjorde den gången, följt av att jag skickade ett e-post till min syster för att fråga om en uppdatering av mått och om några bra bilder så jag vet mer exakt vad det önskade resultated skall efterlikna.
I övrigt har jag också tagit mig an att sy om ett par jeans, som var utslitna på innsida lår, till en jeanskjol åt mig själv bara för att det är kul. Det verkar gå mycket bra och när jag blir klar, troligtvis i natt eftersom jag bara har två saker kvar; att fålla den och overlocka en söm, ska jag visa lite bilder på den här.
Jag har inte sytt något mer på de gröna fantasierna än men har varit och inhandlat vlieseline av typ "solidot" och även lite andra tyger. Detta var i onsdags om jag inte minns fel. Sandra och jag fick skjuts av Sara till Sörping och Jofotex där vi tittade på tyg och köpte en del olika saker. Det följdes även av att Sandra köpte ett nytt strykjärn till mig, en försenad födelsedags present sa jag, botgöring sa hon. I vilket fall är jag mycket nöjd. Jag provade det i fredags när jag pressade på veck i ett jeanstyg och den gled lätt over tyget och nådde maxvärme fort.
Jag skulle visa en bild på strykjärnet men det förefaller sig vara så att batterierna som satt i laddaren, väl förberedda på att slukas av min kamera, på något mystiskt sätt har vandrat i väg. Antingen så har de hittat ett boende i vårt väggur eller så sitter de belåtna i ett cykellyse. Hur som, jag är glad ändå och kanske kommer bilden hit ändå någon gång i framtiden.
