Malinkansy

Dissikera: metodiskt uppskära o. sönderdela för att blotta o. studera de inre organdens byggnad (enligt Svenska Akademiens Ordbok(SAOB)).

Under många sekel men framförallt under 1700-talet och Upplysningens era har dissektion varit en huvudsaklig del i att kartlägga olika organismers uppbyggnad. Kanske är det främst människokroppen som har varit i fokus, det måste jag medge är vad jag finner mest intressant i alla fall. Att föreställa sig kampen mellan vetenskapsmän som ville skära i kroppar och kyrkan som hävdade att det var att skända den döde, att häda, väcker många intressanta scener till liv i mitt sinne och frambringar en lust att leva sig in i denna svunna tid när dissektion fortfarande var en laddad nyhet.

Dagens ämne handlar dock inte om någon sådan intrigladdad berättelse utan om en slips. Idag startade jag nämligen ett mini-projekt som jag vill referera till som "Att dissekera en slips". Det började med att jag trädde om min symaskin för att byta ut den grova, svarta sytråden mot en tunnare variant mer ämnad för att sy ihop plagg, medan den grövre gör sig bättre till stickningar.

Jag hade tänkt att sy ihop mina skinnbyxor men såg då slipsen som låg i "det här ska fixas" högen på samma bord. Jag hade nämligen upptäckt att den var för lång för min smak. och ville korta den drygt 20 centimeter. Jag började med att klippa av den 20 centimeter från spetsen och sedan sprättade jag några, vad som verkade vara handsydda, stygn på baksidan vilka höll ihop slipsen.

Detta blottade slipsens insida där jag till min förtjusning fann en vit remsa i filt som verkar ha fungerat som utfyllnad av själva slipsen. Jag tänkte till lite grand och märkte, utifrån min erfarenhet att tidigare ha sytt två slipsar, att filtbiten var en utomordentlig idé. Det är nämligen så att när man pressar vissa materiell, särskilt glansiga, så kan sömsmönens kanter lämna avtryck på rätsidan. Filtremsan fungerar som ett dämpande mellanlägg och förhindrar uppkomsten av sådana oönskade avtryck helt.

Jag fortsatte med att se över ihopsömnaden av slipsen med foderbiten som alltid återfinns i spetsen på slipsar. Den var annorlunda än vad jag var van vid i min egen konstruktion av en slips men så var ju detta också en köpt slips och metoden var den erkänd som rätt i alla butiker jag någonsin besökt. Det är nämligen så att när man syr en slips vill man gärna att huvudtyget ska vikas över kanten lite grand så att fodret börjar en halv till en centimeter längre in. Följande illustrationer visar hur jag menar.

Här ser ni då på bild ett den kommersiellt erkända slipskanten och även en skymt av hur fodret ska lägga sig innan den slutliga ihopsömnaden av slipsen. Ni ser också remsan i filt i vitt. På bild nummer två ser ni hur slipsen ser ut från avigsidan.

    

Här ser ni hur de har sytt ihop spetsen för att få den önskade spetsen med huvudtyget som går in runt på baksidan av slipsen. I nästa bild ser ni hur fodret ska placeras på huvudtyget.

    

Dessa bilder ger en bra illustration över hur skräddaren har gjort. Vi ser de olika organen av slipsen och hur de är sammanlänkade med varandra. Vad vi dock inte ser är hur detta fungerar i praktiken. Jag, vetenskapsman i det här fallet, tyckte först att det var tydligt och gav mig in i återskapandet av slipsspetsen med stor passion och en brinnande skaparlust.

Det var efter att nästan hela "Nightwish - Dark Passion Play" skivan hade spelats upp som jag insåg mina begränsningar. Jag kände en frustration byggas upp inom mig och kom till insikt i vad som måste ha drivit vetenskapsmän innan mig galna. Jag kunde helt enkelt inte förstå exakt hur jag skulle göra för att mitt verk skulle bli en kopia av originalet. Det är väl därför en vetenskaspman ofta gör fler en en dissektion av likartade föremål, för att förstå mer exakt vad som behövs göras och vad som inte skall göras.

Då jag inte ville bli galen så gick jag tillbaks till att sy ihop slipsen på mitt eget vis. Som ni kan se nedan så sydde jag ihop kanterna på spetsen i huvudtyget och fodertyget och sedan klippte jag av sömsmånerna i spetsen så att det skulle bli riktigt spetsigt i slutändan. Sedan vände jag tygerna, pressade och sydde ihop i sidorna. Slutresultatet har dock en något kortare söm än på bilden.

    

Följt av att jag vände det hela igen och stoppade in filtbiten där den skulle vara ända ut i spetsen, så sydde jag ihop mitt baksömmen för hand eftersom det var gjort så på originalet och jag fann att det var en utomordentlig metod för att få det snyggt. Sedan pressade jag alltihopa och till höger är slutresultatet från baksidan av slipsen.

    

Så här ser slipsen ut när den är på. Jag tycker att den är av en alldelles förträfflig längd nu och att den passar mig, som man får ha i åtanke är en något kortare person, utmärkt. Sedan får slipsfanatiker säga vad de vill.