Läsa, titta, leka
Ok jag tycker tydligen inte att det är lika roligt att skriva om saker som att faktiskt uppleva dem. Men men, here goes...
Jag har de senaste dagarna:
Läst ut "Brother Odd" av Dean Kontz. De säger att han är en mästerlig skräckförfattare men av någon anledning tyckte jag den mest va rolig och inte alls spooky. Morbid humor eller skeva recensioner?
Vad jag tyckte om den? Nja den utspelar sig ju i modern tid och det är inte riktigt något som drar mig in. Om jag vill uppleva vardagen kan jag gå ut och titta på den istället för att sitta hemma och förundras över hur många scenarion som man kan få fram i rollspelandets värld med hjälp av improvisation, impulsivitet(om det finns ett sådant ord) och passion. Men små element av kul fanns ju i boken. Odds gåva att se döda personer och de smått övernaturliga varelserna som finns med är ett stort plus. I slutet tas dock mycket av magin bort ungefär som när Qui-Gon Jin pratar om "midichlorians" istället för att låta "the force" vara en mystisk, outgrundig kraft helt enkelt.
Kommer jag läsa mer av Kontz? Kanske om jag får en till av hans böcker, annars... nja det skulle vara en annan bok om Odd då isåfall. Jag tyckte om löftet som gavs i slutet av boken. Kanske finns en uppföljare redan eller så planeras en, kanske kommer jag isåfall att läsa den. Men just nu känner jag suget av att läsa en Terry Pratchett bok. Hittade en idag som är ett samarbete med en annan författare. Den heter något i stil med "Folklore of the Discworld". Jag älskar the discworld och jag har aldrig gillat några häxor så mycket som Pratchetts häxor. Den kan vara riktigt bra.
Tittat på "Public Enemies" med den evigt fascinerande skådespelaren Johnny Depp i huvudrollen. En film helt i min stil. Underbar atmosfär i 30-talets Chicago, massor av skjutande och våld, gentlemanna gangsters och de smått, eller mer än så, galna personerna på både gangster och polissidan. Det skadar inte heller att det är svartvit film som visas på bio i filmen, tunga ånglok på tågstationen helt i metall, underbar gammaldags musik i bakgrunden och snabbttänkta, vällevererade repliker igenom hela filmen. Defenetivt en film jag är glad att vi köpte och som jag förmodligen kommer titta på igen, inspireras av och drömma mig inn i.
Spel-lett rollspel för min man, i jans egenskapade värld. Det är något som hör till ovanligheterna att det är jag som spelleder men jag gillar det mer och mer. Det finns så mycket att göra! Inget är utom min makt, det är min värld och jag kan göra vad jag vill, introducera karaktärer och miljöer som jag tycker är coola. Jag kan skapa hemliga sällskap, gömma skatter för spelaren att hitta, starta romanser, svartsjukedraman, maktspel, vansinnesdåd, allt man kan tänka sig. Och jag gör det i en värld jag trivs i.
Idag sa Juha att det kanske blir jag då som blir nästa spelledare för vår lilla vänskapskrets. Varför inte? Samtidigt som jag blev nervös av hans ord så kändes det spännande och jag hoppas, tänker se till att, jag vågar någon gång. Jag ska träna lite mer på Juha först bara. Jag kommer faktiskt på mer och mer som jag kan arbeta in i min snabbt ihopsatta krönika. Jag hoppas den inte dör ut för snart, men om den gör det ska jag be Juha göra en ny karaktär, kanske i ett annat rollspel, så att jag får leka mera.
Fantasi, here I come.
Jag har de senaste dagarna:
Läst ut "Brother Odd" av Dean Kontz. De säger att han är en mästerlig skräckförfattare men av någon anledning tyckte jag den mest va rolig och inte alls spooky. Morbid humor eller skeva recensioner?
Vad jag tyckte om den? Nja den utspelar sig ju i modern tid och det är inte riktigt något som drar mig in. Om jag vill uppleva vardagen kan jag gå ut och titta på den istället för att sitta hemma och förundras över hur många scenarion som man kan få fram i rollspelandets värld med hjälp av improvisation, impulsivitet(om det finns ett sådant ord) och passion. Men små element av kul fanns ju i boken. Odds gåva att se döda personer och de smått övernaturliga varelserna som finns med är ett stort plus. I slutet tas dock mycket av magin bort ungefär som när Qui-Gon Jin pratar om "midichlorians" istället för att låta "the force" vara en mystisk, outgrundig kraft helt enkelt.
Kommer jag läsa mer av Kontz? Kanske om jag får en till av hans böcker, annars... nja det skulle vara en annan bok om Odd då isåfall. Jag tyckte om löftet som gavs i slutet av boken. Kanske finns en uppföljare redan eller så planeras en, kanske kommer jag isåfall att läsa den. Men just nu känner jag suget av att läsa en Terry Pratchett bok. Hittade en idag som är ett samarbete med en annan författare. Den heter något i stil med "Folklore of the Discworld". Jag älskar the discworld och jag har aldrig gillat några häxor så mycket som Pratchetts häxor. Den kan vara riktigt bra.
Tittat på "Public Enemies" med den evigt fascinerande skådespelaren Johnny Depp i huvudrollen. En film helt i min stil. Underbar atmosfär i 30-talets Chicago, massor av skjutande och våld, gentlemanna gangsters och de smått, eller mer än så, galna personerna på både gangster och polissidan. Det skadar inte heller att det är svartvit film som visas på bio i filmen, tunga ånglok på tågstationen helt i metall, underbar gammaldags musik i bakgrunden och snabbttänkta, vällevererade repliker igenom hela filmen. Defenetivt en film jag är glad att vi köpte och som jag förmodligen kommer titta på igen, inspireras av och drömma mig inn i.
Spel-lett rollspel för min man, i jans egenskapade värld. Det är något som hör till ovanligheterna att det är jag som spelleder men jag gillar det mer och mer. Det finns så mycket att göra! Inget är utom min makt, det är min värld och jag kan göra vad jag vill, introducera karaktärer och miljöer som jag tycker är coola. Jag kan skapa hemliga sällskap, gömma skatter för spelaren att hitta, starta romanser, svartsjukedraman, maktspel, vansinnesdåd, allt man kan tänka sig. Och jag gör det i en värld jag trivs i.
Idag sa Juha att det kanske blir jag då som blir nästa spelledare för vår lilla vänskapskrets. Varför inte? Samtidigt som jag blev nervös av hans ord så kändes det spännande och jag hoppas, tänker se till att, jag vågar någon gång. Jag ska träna lite mer på Juha först bara. Jag kommer faktiskt på mer och mer som jag kan arbeta in i min snabbt ihopsatta krönika. Jag hoppas den inte dör ut för snart, men om den gör det ska jag be Juha göra en ny karaktär, kanske i ett annat rollspel, så att jag får leka mera.
Fantasi, here I come.
Kommentarer
Trackback
