Malinkansy

Varesig denna onsdag eller torsdag hördes skinntuggande ljud från min viking. Endast en ynka tvättpåse fick maskinen tråckla ihop när jag beslöt mig för att göra en empirisk undersökning av hur mitt skinn skulle klara sig i en snurrande tunnel, alldelles dränkt i vatten av en måttlig värme, i närmare fyrtiofem minuter. Jag fick tålmodigt vänta på resultatet i flera timmar tills alla de andra klädena, som också grundligt hade rengjorts i den artificiella cyklonen, hade torkat. Då var tiden inne. Jag frambringade min sprättkniv och tog ut skinnstycket ur tvättpåsen med yttersta försiktighet. Till min glädje, vid jämförande med ett annan likformat skinnstycke, hade materialet reagerat väl och inte ändras i varken from eller färg. Det hade heller inte smält vilket jag hade bävat för eftersom materialet är gjort av tillberedd olja, också kallad plast. Så det slutgiltiga resultatet är därmed att projekt "Skinnbyxa i plast" kommer att kunna rengöras i 40 grader celcius utan att framkalla sura miner hos skräddaren.

Även om nu inget mer har sytts i dessa byxor sedan de konspiratoriska mötet med väninnerebellen Sandra så har jag klurat lite på placeringen av backfickan. Det jag kom fram till var att jag kommer att tråckla ihop byxbenen och även grensömmen för att sedan kunna bestämma exakt vart jag vill ha fickorna.

Nu är det hög tid att jag med direkta ord förklarar varför projektet heter "Skinnbyxa i plast". Ett par äkta skinnbyxor är gjorda av beredda djurhudar men icke så mina för de är gjorda i konstskinn; plast med ett tyg på avigsidan för stadga och sammanhållning.  Anledningen till detta val av material är inte priset på materialet, som är högre i äkta skinn, och heller inte att jag inte sytt i skinn förut och har för mig att det är något speciellt med det man bör vetas vid innan man gör det. Det är istället så att jag helt enkelt inte vet vart jag ska gå för att införskaffa mig äkta skinn och att jag, när visionen kom till mig, såg att det var konstskinn som skulle användas. Jag är känd, ja om jag skulle vara känd, för att följa mina visioner och tänker således göra det.

Hitintills har jag inte ångrat mitt beslut. Tyget är tillfredställande att sy i och man behöver inte overlocka eller zig-zaga sömsmånen heller för tyget repar sig inte. Jag återkommer med mer information och kanske även illustrationer över mitt arbete när jag gjort mer framsteg med mitt projekt.